My Swedish Blog
This is my Swedish blog that is slowly getting updated from my old Wordpress page. I will continuously rebuild it here from scratch, which will take quite a lot of work to be honest, so be patient!
30 Beautiful Sans-Serif Fonts That You Can Download For Free
By
💫 Jimi Wikman ·
Att ständigt förändras och växa tar nya uttryck idag
By
💫 Jimi Wikman ·
Att alltid vara alert och redo om något skulle hända och att aldrig riktigt kunna slappna av eller lägga ifrån mig dator eller smartphone, det har varit min vardag i nästan 20 år. Som webbhotellägare, även om det bara för vänner och bekanta innan jag skapade ett företag och började ha det som verksamhet, kräver en hel del tid och kraft.
Att alltid känna att jag behöver en film eller tv serie att dyka ner i för att släppa lite på stressen och därmed få mer stress över att livet bara springer förbi. Att dyka ner i spel för att återigen hitta en lite andningspaus från den krävande verkligheten och att ständigt känna en stress över att tiden inte räcker till.
Där har jag varit ganska många år nu. De senaste 6 månaderna har jag långsamt förändrat detta. Inte utan kostnad för det har varit tufft att bryta gamla mönster och släppa på tryggheten i det bekanta. Ingenting är så skrämmande och tillfredsställande som att genomgå stora förändringar i livet och växa som människa en liten smula till.
I onsdags så stängde jag slutgiltigt ner mitt företag. Alla papper är inlämnade, servern nedstängd och alla kunder har äntligen hittat nya hem. Lite kvarstår med pappersarbetet framöver, men det är småsaker jämfört med smärtan och känslan av svek med att stänga ner verksamheten.
Jag har sållat hårt bland mina tv serier och klippt bandet med nästan alla serier. Vissa har jag följt i många år och det känns svårt att släppa dem. Andra är mer nya och där är det nyhetens behag som känns svårt att välja bort. Nästan alla serier är nu borta från mitt liv och jag har noggrant valt ut ett par få serier som jag tänkt följa, men bara så länge det känns ok.
Mitt engagemang inom Bifrostorden där jag suttit i det så kallade direktoriet har jag avsagt mig också. Inte för att det är betungande utan för att det lägger ytterligare ett krav på min tid. I en verklighet när jag är på jobbet, eller på resande fot på väg till eller ifrån jobbet, nästan 12 timmar varje dag så behöver jag minska på kraven på min tid.
Det har varit en jobbig tid. Fylld av känslor av att svika personer som varit som en del av min familj i så många år. Vissa har funnits med mig sedan innan min son ens föddes och de är mina vänner på Facebook och Twitter. En tid fylld av oro då tiden vid spelen eller tv serien har varit mitt sätt att motverka tomheten inombords när energin börjar tryta.
Idag andas jag lätt och jag känner en stor lättnad inombords. Den passiva stressen har inte försvunnit, men den har lättat betydligt. Behovet av ensamtid har även det minskat och jag hittar nya sätt att dyka ner i min introverta del. Glädjen återfinner sig i själen och när nu solen återvänder därute och vi går mot ännu en vår där världen återföds så är jag jag redo att ta nästa steg också.
Resan att förändras och växa tar aldrig slut.
Reality - poesi på engelska
By
💫 Jimi Wikman ·
Reality pushes hard against my broken bones
it tear deep into my severed flesh
trying to break me
trying to make me surrender
As the pain seers through me
it does not break me
it ignite the flame deep within
it awaken the will to live
the will to fight, against any odds
Reality pour down on me
the pressure takes away my breath
trying to bring me to my knees
trying bend me to it's will
Against the pressure I rise
bones aching, body seering in agony
yet I lift my head against it
open my eyes and stare it in the eye
You can try
you can hurt me
make me suffer in agony
but I will never surrender
never will I be broken
I stand, no matter what
Reality throw all it have
against my fragile and broken body
it rip through flesh and bones
that only makes me stronger
I grin against it and howl in defiance
You can try
you can hurt me
make me suffer in agony
but I will never surrender
never will I be broken
I stand, no matter what
Reality changes and it's fury
turn into a soft breeze
sorrow and darkness vanishes
replaced by sunlight and warmth
that heal my wounds
I walk, slowly at first
the grim reality changes before my eyes
defiance and rage within slowly fade
replaced by gratitude and happiness
No matter what is thrown at me
I will never break, will never surrender
I will ride out the storm
to see the rainbow in it's passing
You can try
you can hurt me
make me suffer in agony
but I will never surrender
never will I be broken
I stand, no matter what
Lite lägre tempo här just nu
By
💫 Jimi Wikman ·
Att lägga ner ett företag tar en hel del energi när det är kunder som ska byta till nya webbhotell och servicen inte riktigt är vad man kan önska. Det kostar oerhört mycket tid och stress för jag har redan betalt stora pengar på att hålla mina servrar igång så kunderna kan få extra tid på sig att flytta. Förra veckan var otroligt frustrerande och jobbigt, men den här veckan är lite lugnare även om det så klart går alldeles för långsamt för att jag inte ska få magsår av det.
På jobbet så är det nu full fart i mitt uppdrag och även om det så klart är otroligt kul och givande så kostar det också väldigt mycket energi. I fredags till exempel hade jag workshop med en stor grupp som jag aldrig träffat tidigare där vi tre timmar gick igenom deras utmaningar och förhoppningar för framtiden. Varje dag är det nya möten med okända personer med nya utmaningar som jag behöver förstå så jag kan ge bästa möjliga hjälp.
Det är otroligt givande att få den möjligheten att kunna djupdyka på den nivån som jag kan göra och skapa värde på riktigt till så många människor. Komplexiteten är enorm och varje dag är fylld av ny kunskap och förståelse på dussintals områden. Jag somnar varje kväll med ett stort leende med ett helt tomt batteri då jag gett allt under dagen. Det är underbart, men inte helt förenligt med andra mål som jag har, inklusive att skriva mer här på bloggen.
Vis av erfarenhet så har jag släppt lite på ambitionsnivån här för att undvika att mina energidepåer blir för låga så jag mår dåligt istället för tillfreds med livet. Jag ska bara komma förbi den närmaste perioden så jag kan släppa mina kunder med gott samvete och sedan balansera jobbet lite. Just nu dyker jag lite för djupt in i rollen så jag riskerar att slukas helt, så jag behöver lyfta lite så jag hamnar på rätt nivå även där.
Jag gör även ganska stora förändringar på andra plan för att frigöra energi och framförallt tid, men det är en helt annan bloggpost. Var bara lugn att jag mår bra och kommer snart att komma tillbaka till skrivandet igen. Det är bara lite annat som ockuperar min tid just nu som behöver hanteras så jag hamnar i fas igen.
Altered Carbon - en riktigt bra serie
By
💫 Jimi Wikman ·
Serien, som just nu går på Netflix, är baserad på en novell skriven av Richard K. Morgan 2002 där vi får följa huvudpersonen Takeshi Kovacs när han vaknar upp i en futuristisk värld. En värld där liv lagras digitalt på så kallade "stacks" inopererade i kroppar som kallas för "sleeves". En värld där den fysiska kroppen är näst intil värdelös och där de som har råd med kloner och digitala backuper av sig själva lever för evigt.
Det är en mörk serie med en hel del naket vars syfte är att förtydliga hur den fysiska kroppen reducerats till något utbytbart och trivialt. Den fysiska kroppens livslängd kan jämställas med hur vi ser på bilar idag. Det är något som vi helst uppgraderar och skaffar nyare, bättre modeller av.
Actionscenerna är blodiga och våldsamma med en slags likgiltighet där man särskiljer mellan "sleeve death" och "true death" beroende på om personens digitala implantat skadas eller inte. Vid kroppslig död så är det knappt så någon ens rycker på ögonbrynet medans digital död likställs med mord.
Storyn i serien är intressant och bitvis lite komplicerad, precis som jag gillar det. Det är en del pusslande och med tanke på att olika individer byter kroppar lite då och då så blir det aldrig tråkigt. Serien byter skepnad och inriktning allt eftersom storyn utvecklas så om du förväntar dig en serie som du kan klura ut efter första avsnittet så kommer du att få tänka om.
Skådespelarna med Joel Kinnaman i spetsen gör ett lysande jobb även om jag tycker att manusförfattarna haltar i vissa scener. Martha Higareda som spelar polisen Kristen Ortega lyckas man inte riktigt passa in i min mening utan man fastnar mellan en arg och frustrerad kvinna och en stenhård actionhjälte där kontrasterna blir lite för stora för att det ska kännas helt naturligt.
Joel Kinnaman lider lite av ett Ivanhoe-syndrom där han långsamt falnar från en stenhård mördarmaskin till en mjuk krambjörn. Det är lite väl tydligt att man använder hans moraliska kompass som en slags motpol till andra karaktärers upplevda ondska.
Mest imponerad är jag förmodligen av Dichen Lachman som jag brukar tycka haft ganska tunna roller tidigare. I Altered Carbon blommar hon ut ordentligt och hon har flera scener där hon får visa upp både sina kampsportsfärdigheter och att hon kan agera på ett brett spektrum. En betydligt mer faceterad roll än vad hon vanligtvis har med andra ord.
Det faktum att serien bygger mycket på att den fysiska formen är betydelselös så betyder det också att alla karaktärer i serien är utbytbara. Detta ger en bra förutsättning för seriens fortlevnad om man väljer att ta den vidare efter säsong ett. Redan i den här säsongen så har det funnits flera välkända skådespelare som klivit in och sedan försvunnit. Med kloner och ett digitalt medvetande som kan flyttas mellan kroppar och världar så kan man mixa skådespelare lite som man vill. På både gott och ont så klart.
Jag gillade den här serien även om det var lite mycket naket ibland och man visade upp en framtid som bitvis känns lite väl dekadent. Om jag får önska så hade det inte varit fel om det blev lite mer cyberpunk, men Altered Carbon faller inte riktigt in i den genren.
Altered Carbon är ingen Bladerunner eller Johnny Mnemonic utan en mer traditionell sci fi som Total Recall eller Elysium. Om du är gammal nog kan du förmodligen le lite åt referenserna som dyker upp ibland, som underbart galne Matt Frewer från Max Hedroom eller vattenscenen från Ghost in the shell.
https://www.youtube.com/watch?v=dhFM8akm9a4
Loopia och supersupporten som försvann
By
💫 Jimi Wikman ·
Som bekant så lägger jag ner mitt webbhotell och har senaste tiden hjälp de få kunderna jag har kvar att hitta till nya hem. Ett av dessa nya hem är Loopia och jag har ju haft lite si och så där med hjälpen senaste veckan.
Idag skulle jag be dem hjälpa mig flytta en kunds konto då jag fortfarande inte kan logga in i deras databassystem av någon anledning och jag fick följande svar:
Tack för ditt meddelande.
Vi tar ut en avgift för denna typ av flyttar på 1000 kr per påbörjad
timme inklusive moms och vi reserverar oss att göra detta i mån av tid,
normalt sett inom 2 -3 arbetsdagar.
Godkänner du detta?
Jag vet inte vad man ska säga om detta...
Supersupporten man hänvisar till på hemsidan gäller uppenbarligen inte för nya kunder som behöver hjälp att börja använda Loopias tjänster. Istället hänvisar man till en sida för flytt av konto från annan leverantör, dvs total migrering och uppsättning, när allt jag bad om var att ladda upp filerna och importera databasen. Detta eftersom jag inte kan använda deras verktyg för att hantera databaser då jag inte kan logga in på den tjänsten.
Det är ett tydligt tecken för mig att ett webbhotell INTE bryr sig om sina kunder om man tar betalt för att hjälpa en kund med flytten till deras servrar. Tar man dessutom ut 1000:- per påbörjad timme, dvs nästan en årskostnad för hosting, då har man noll intresse av kunden. Då handlar det om ren girighet eller brist på personal.
Nej, Loopia föll hårt idag från att varit ett företag som alltid funnits där och get helt otroligt bra support genom åren till ett företag där kunden bara är en inkomst källa. Tydligen så gäller den kvaliteten och omtanken bara för deras domäntjänst och deras hosting är inget mer än en lagringsplats dit du får ta dig bäst fan du vill.
Nu ska jag inte svartmåla den kundtjänstmedarbetare som tog emot detta för han har gjort allt han kan för att lösa situationen, men han är låst av den policy som Loopia verkar ha bestämt är i linje med hur nya kunder ska bemötas.
Jag är djupt besviken Loopia.
The Torture - En historia på engelska
By
💫 Jimi Wikman ·
The torturers blade dug deep into his flesh yet again and once more the seering pain flooded through his broken body. Deep within the pain changed and grew deeper, more primal. He felt it fill his soul and fuel the rage within him and he lifted his gaze to look at the torturer holding the blade with silent defience radiating from his gaze.
"Damn you, why will you not break?!" The torturers eyes was filled with both fear and confusion, unable to understand how anyone could endure the pain he inflicted, pain which would have broken even the strongest warrior, let alone this beggar.
Blood filled his mouth, but he grinned against his tourmentor while his eyes glowed with unrelentless hate.
"I was born a Northman, son of the wild and frozen dark. The midnight child, a seawolf. A tiger with the heart of a lion and soul of the wolverine. Break my bones, cut my flesh and condemn me to eternal pain and I will still defy you to my last breath." With every word he pushed harder against the bonds that held him until it begun to cut through the flesh surrounding it.
The torturer took a step backward with eyes filled with disbelief.
"I will burn out your eyes and send you back into the darkness you claim to be so familiar then." The torturers voice betrayed his fear despite his attempt to sound harsh and freightening. A swift move and a shimmering of red sparkles from the red hot branding iron was followed by the sickening sound when it boiled the left eye in it's socket.
The pain was hot like the branding iron inflicting it and as it transformed into an unsational thirst for retribution it was accompanied with pure white hatred and defiance. He let out a growling between cracked teeths.
The sissling sound slowly faded and for a moment the silence was deafening as the torturer waited for the reaction from him, a reaction expected to be fear and suffering like so many victims had responded with before.
Slowly he turned his head and looked at the torturer. The black crater on his left side made the clear blue eye next to it seem to shine with an unatural glow. He pushed even harder against the bonds and a soft crackling sound indicating that bones was beginning to break under the pressure.
"Even when blinded I will be guided by the northstar, so go ahead and take my other eye." There was no fear in his voice, no studdering or shiver from pain or exhaustion. Only an unyielding determination and unforgiving hatred.
The torturer pushed the branding iron deep into the glowing eye that taunted him and as it boiled the second eye from the man's face the torturer noticed that he did not even flich, let alone tried to move his head away from the suffering of the branding iron. The torturer knew in that instance that this man would never break and if not killed he would find a way to take vengence for his suffering.
For the first time in a very long time he felt the cold shiver of fear down his spine...