En svensk klassiker - för mycket eller kan jag klara det?

Igår tog jag en kvällspromenad och testade lite försiktigt att jogga för att se hur mina ben gillade den behandlingen. Märkligt nog protesterade dom inte alls så mycket som jag trodde, faktum är att det kändes ganska bra till och med och då börjar jag fundera på att utmana mig ordentligt...

Vansbrosimningen var en sådan där utmaning som verkade oöverkomlig innan man provade det och det gick ju bra, så bra faktiskt så jag gör om det igen nästa år. Då är frågan om dom andra utmaningarna i en svensk klassiker går att klara också? Simningen är förvisso den motionsform som jag förmodligen behärskar bäst utav dom 4 disciplinerna i klassikern, men skam den som ger sig som det heter.

Vätternrundan med sina 30 mil på cykel låter väldigt extremt, men med en bra grundkondition och lite jävlaranamma ska det väl gå att ta sig igenom tänker jag. Jag gillar att loppet går över natten också för det är något speciellt att cykla nattetid. Problemet är bara att jag inte har cyklat på 10 år eller så och skulle behöva investera i både cykel, hjälm och kläder innan jag ens kan fundera på att deltaga.

Vasaloppet och/eller Engebrektsloppet känns som att jag skulle överleva iallfall, men det är 20 år sedan jag stod på ett par skidor och även här behövs det göra dyra investeringar innan man kan fräsa iväg på 9 mil bakom ett par tusen andra galningar i kropsstrumpor utrustade med vassa pinnar.

Lidingöloppet med sina 30km i terräng borde rimligtvis kännas enklare än 30 mil på cykel eller 9 mil på skidor, men av dom fyra utmaningarna så är det den som jag tvivlar mest på. Anledningen är mina smalben som inte alls gillar att ca 110 kilo Jimi ska lunka fram i högre takt än snabb gång. Gårdagens test ger en något mer optimistisk prognos än tidigare och en fortsatt viktminskning ger lite hopp trots allt.

Kostnaden för att genomföra en klassiker är inte att fnysa åt, bara kostnaderna för deltagande ligger på omkring 2500:- och sedan ska man räkna med boendekostnader, resekostnader, träningskostnader och första året ska det köpas en del utrustning. Det krävs med andra ord inte bara ett mentalt och fysiskt åtagande utan också ett finansiellt.

Jag tvekar, men samtidigt så finns det något bättre än att utmana sig själv mentalt och fysiskt, stärka både kropp och själ, och samtidigt uppmärksamma saker som Cystisk Fibros? Hur många betalar inte dyra pengar varje år för gymkort och liknande som dom sedan inte utnyttjar? Är det så annorlunda att träna mot målet att under fyra dagar på ett år testa sina gränser och ge allt i syfte att uppmärksamma någonting hedervärt?

Jag vet inte om jag kan klara det eller inte, men om jag inte försöker hur ska jag någonsin veta svaret?