Livet ska inte vara bekvämt eller säkert

Det har gått en lång tid nu sedan jag var iväg och tränade och det börjar märkas. Kroppen blir degig, hjärnan trött och det blir alldeles för enkelt att slarva med mat och motion. Det är dags för en förändring igen. Det är dags att sluta se problemen och hitta sätt att överkomma dem istället.

Det är bättre att göra någonting än ingenting så istället för att bli irriterad över att jag inte kan göra det jag vill på gymmet så får jag göra det som går att göra istället. Jag har aldrig varit bra på löpning på grund av att jag har fel löpstil så jag får ont i smalbenen och min trattbröstkorg som gör att jag har en ganska dålig lungvolym, men vi gör 2018 till ett år då vi utvecklas.

Ni som känner mig vet att jag inte är den typen som kör två månader efter nyår för att kunna lägga upp lite bilder på Instagram och känna mig duktig. Jag är typen som går upp fyra på morgonen och sliter av den enkla anledningen till att jag gillar när det gör ont och är jobbigt fysiskt.

Det är dags att bli obekväm igen. Dags att utmana kroppens och hjärnans begränsningar. Dags att frysa och svettas. Dags att vakna med en kropp som skriker om nåd, bara för att ge den en omgång igen. Det är dags att sätta upp barriärer och förvägra hjärnan utvägar.

Det är dags att vakna.