Att vara missbildad och felskapt, men duga ändå
Att säga att jag är krokig, knastrig och snedvriden stämmer bättre än många tror. Min kropp är en encyklopedi över deformiteter, broskbildningar och muskulära knasigheter. Till att börja med så är jag född med en så kallad trattbröstkorg. Det betyder att min överkropp är ganska ordentligt deformerad med en ovanligt platt övre del och rejäl inbuktning mitt i bröstkorgen. Jag får förvisso en bred bringa sett framifrån, men ingen egentlig volym sett från sidan. När jag var yngre så var detta inte så kul, även om det så klart är ett kul partytrick att mer eller mindre kunna gå runt med en fotboll insjunken i bröstkorgen så länge jag lutade mig lite bakåt.
Trattbröstkorg är inte skadligt, men det kan påverka lungorna så de får lite mindre utrymme att fungera på, vilket har gjort att jag alltid haft lite dålig kondition. I mitt fall så har det också inneburit att min midja blir extremt smal så länge bukmusklerna är vältränade och det omvända när de inte är det. Det är för att de nedre revbenen ligger lång in på sidorna och sticker ut som ett par spjutspetsar på framsidan. Jag får alltså ett område där bukmusklerna fäster långt in på sidorna och långt fram, utanför bröstkorgen, på framsidan. Så länge mina raka bukmuskler har bra styrka så drar de ner, och in, spetsarna och jag får en hyfsat platt mage, men så fort den styrkan minskar så åker spetsarna ut och jag får en "gubbmage" oavsett hur mycket fett som egentligen sitter på buken.
Min bröstkorg gör också att mina bröstmuskler blir långa över min breda bröstkorg. Tillsammans med en platt bröstkorg så gör det att mina bröstmuskler knappt syns och i min ungdom så var det något som jag skämdes en del för. Jag har alltid ansett mig vara svag i bröstpartiet av denna anledning och det har spätts på av en högeraxel som har varit problematisk hela mitt liv och en krånglande vänster handled. Tillsammans så har dessa problem gjort att jag undvikit övningar som orsakat mig smärta, vilket bland annat inkluderat bänkpress. Resultatet har alltid varit ett bröstparti som jag känt mig missnöjd med och en stor anledning till frustration då jag inte kunnat träna ordentligt på grund av axel och handled.
Samma sak gäller också min rygg som trots en hygglig muskelmassa ändå ser platt och tunn ut. Jag har alltid kunnat köra ganska hårt på rygg, men ett medfött fel i ländryggen där jag har ihopväxta kotor där ryggraden går ihop med bäckenet har gjort att jag periodvis haft stora problem med min nedre rygg. Besvären liknar kraftig ichiasvärk som gör att jag inte kan gå eller röra mig utan att benen viker sig av smärta. Normalt är detta inget problem, men jag får en något stelare rygg och att springa runt i skogen som militärjägare hos anrika K3 i Karlsborg höll inte riktigt i längden.
Mina ben har alltid varit starka och jag har alltid använt dem ofta och mycket i olika aktiviteter. Jag har dock länge haft problem med mina skenben och knän, eller snarare området under knäna. Jag misstänker att det kan vara någon form av schlåtterknän som legat och grott de senaste 20 åren och jag måste kolla upp det så jag vet säkert för det påverkar all form av benträning. Det kan också vara så att jag bara har knöliga knän som nu börjar bli lite slitna, men det är bäst att kolla upp.
Så med alla dessa problem och deformiteter så har jag haft många stunder då jag kikat på personer med genetiskt perfekta kroppar och känt mig lite nedstämd. Jag har funderat på operationer för min bröstkorg som inkluderar att stoppa in järnstänger under bröstkorgen och spänna ut den till dess rätta läge och jag har provat alla möjliga typer av behandlingar för min axel som inkluderat sjukgymnastik, elektroterapi och vattensprutor. Jag har till och med funderat på operation och kortisonsprutor för min axel. Jag opererade min handled för läckande ledvätska och tog bort lite skräp ur mitt högra knä (som visade sig ha varit spräckt någon gång). Det fanns till och med en tid i livet då jag funderade på att använda anabola sterioder för att öka min muskelmassa på överkroppen.
Jag har varit oaktsam i mina dagar när det gäller min kropp och den har fått tagit mycket stryk. Jag har förmodligen brutit och spräckt fler ben än vad jag vet om, men jag har bara varit till sjukhus med spräckta revben vid ett tillfälle. Min kropp är täckt av ärr från dåliga beslut och en aktiv ungdom och förmodligen finns det betydligt mer under huden där muskelfiber och ligament fått lida över min jakt efter mina fysiska begränsningar.
Kort sagt så är jag både ärrad och krokig. Sned, deformerad och full med brosk och benbitar som inte riktigt vill vara med längre. Jag är så långt ifrån den genetiskt perfekta kroppen man kan vara med platt överkropp och en mage som ligger flera centimeter framför min bröstkorg.
Länge var detta något som jag var bekymrad över och än idag så är det lite jobbigt att träningens resultat känns så långsam på vissa områden. Jag känner mig ständigt tjock på grund av min utbuktande bukvägg och platt som en planka på överkroppen på grund av min bröstkorg och musklernas stora platta yta. Det som är skillnaden är att det faktiskt är ok idag. Till skillnad från när jag var yngre så ser jag att det sker förändring, även om det går lite långsamt. Jag ser att min mage fortfarande hänger över bältet och ser ut som en gravidmage, men långsamt men säkert så stärks den och trycker upp tarmarna till en mer naturlig position. Magrutorna finns där under det allt mindre fläsket och på sidorna så blir skillnaderna mot höftens rundning lite tydligare ju mer jag tränar.
Långsamt, så olidligt långsamt, så byggs min axel upp av små vikter och med stöd av rygg och bröst som långsamt ökar i omfång så stabiliseras axeln allt mer. Handleden får ökad stabilisering från underarmens utveckling och försiktig stretching. Långsamt men säkert minskar obehaget, knäppandet och ilandet. Nästan plågsamt långsamt har jag byggt upp tekniken för marklyft och stärkt både ländrygg och bakre lårmusklerna samtidigt som jag stabiliserat bålen och höftböjarna så bäcken och ländrygg hamnar i mer naturlig position.
Så visst, jag är inte perfekt och jag kommer aldrig att bli det. Jag är missbildad och skadad och det gör att jag har utmaningar i min träning som andra kanske inte har. Det är lätt att tycka att livet är orättvist och hytta näven mot himlen innan man ger upp, vilket jag även gjort...många gånger i livet. Som allting när det gäller livet och att utvecklas som person så är det inte den lätta vägen som leder till förändring, det är den svåra och den har jag tagit de senaste18 månaderna nu. Jag har svalt min stolthet och slutat titta på hur alla andra gör och ser ut. Istället är det små steg som gäller för mig. Att hitta det som fungerar för mina förutsättningar, för mina fysiska utmaningar och sedan att hitta sätt att övervinna mina svagheter.
Det må vara så att jag är sned, krokig, trasig och långt ifrån det världen ser som det fysiska idealet, men jag är den absolut bästa versionen av mig som finns just nu, just här och det är faktiskt allt som betyder något. Alla här i världen har sina fysiska egenheter och alla i världen har sina utmaningar. Jag är säker på att du förmodligen har några du också och kanske känner du att på grund av dessa begränsningar så kan du inte få den perfekta kroppen? Då vill jag att du ska veta att vi är många som känner precis som du och oavsett vilka förutsättningar just du har så finns det vägar att gå för att nå just din perfekta kropp. Du måste bara släppa tanken på vad andra gör och förväntar sig och titta på vad just din kropp har för möjligheter och begränsningar.
Jag är långt ifrån nöjd med min kropp, men jag tar stor stolthet i att långsamt och försiktigt förändra den utifrån de förutsättningar jag har. Det betyder att jag ofta får tänka om och omvärdera hur jag tränar och vad jag tränar, allt eftersom jag hittar nya områden där min kropp har svagheter eller styrkor. Jag måste lägga mitt ego åt sidan och tänka långsiktigt och strategiskt, vilket är svårt både mentalt och fysiskt. Men jag gör det, en dag i taget. Genom bakslag och framgång, hur jobbigt det än är och hur mycket jag gnisslar tänderna när jag hittar nya utmaningar eller jublar när jag hittar sätt att överkomma dem.
Jag må vara krokig och deformerad, men jag duger precis som jag är för det är den bästa versionen av mig som finns, just nu, just här. Det är du också och oavsett hur du ser på dig själv eller vad du gör just nu vill jag att du sak veta en sak: Jag tycker du är helt fantastisk!
När livet ger dig citroner så gör du saft brukar man säga, men inte jag. Jag kramar ur saften till vitaminrik dryck, äter upp fruktköttet, gör marmelad av skalet och planterar kärnorna så jag får fler citroner i framtiden. När mina citroner blir redo att skördas så hoppas jag att få dela dem med dig och få ta del av dina utmaningar och lära mig mer om hur du övervinner dem. Tillsammans kan vi båda nå den mest perfekta versionen av oss själva, utifrån våra förutsättningar, det är jag övertygad om...