Idag gick en familjemedlem bort - vila i frid Tarzan

Idag somnade vår lilla katt Tarzan in. I nästan 12 år var han en del av vår familj och även om jag inte är någon stor kattmänniska så känns det ändå hårt i hjärtat. Det känns som ett stort svek att avliva en familjemedlem, men jag litar på min fru och veterinären efter hans senaste hälsokoll i går. Jag hoppas att Tarzan hade ett bra liv och att vart han tar vägen vid livets slut tar väl omhand om vår lilla nasse.

Tarzan var alltid lite rädd för allt i hela världen. Alltid en liten tyst skugga som strök omkring eller som gömde sig under sängen när någon främmande kom förbi. Han var som nasse i Nalle Puh. Han jamade först på senare åren och kurrade sällan så det hördes när man klappade honom. Hav var alltid lite mager, oavsett hur mycket han åt.

Han var lite klumpig och eftersom han var vindögd verkade han se lite dåligt ibland. Han hade dock inga problem att fånga flugor och annat kryp som en liten blixt. Han gick inte gärna ut i stora farliga världen om inte kusin Blixten var med honom. Även då blev det korta turer, mest för att äta gräs för att hjälpa till med hårbollar.

Sista tiden hade han problem med tänderna och magen. Han kräktes upp mat och bajsade ofta utanför lådan, nästan som att han ville tala om att han hade problem med magen. Han ville alltid att man skulle klia honom på huvudet och han älskade att bli borstad.

Benjamin och Jenny tog honom till veterinären idag, men mitt hjärta orkade inte med att se honom ta sina sista andetag eller se livet slockna i hans ögon.

Trots att han bara varit borta några timmar känns lägenheten tom utan honom...