Förbud mot tiggeri, kan det hjälpa eller stjälpa?

Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet skriver i DN ett förslag att kriminalisera givandet av allmosor till personer som tigger. Han drar paralleller till prostitution och förbud mot köp av sexuella tjänster som togs i bruk 1999 och som sägs ha haft positiva effekter på minskningen av prostitutionen. Själv är jag kluven till förslaget, men ser poängen med ett förbud.

Ingen som bor i en storstad har nog undgått att se dessa tiggare. Många är smutsiga, har olika former av lyten eller sitter i ett hör med ett sovande spädbarn eller sjuk hund. Det är svårt att inte lätta på plånboken för att kunna ge en liten slant till dessa utsatta. Problemet är bara att många av dessa personer ingår i kriminella nätverk som tvingar människor till detta, eller som satt tiggeri i ett system för att tjäna lite extra pengar.

Historierna om gängen som drogar barn, slår sönder människors lemmar och som tvingar redan utslagna personer att förnedra sig för att få några få kronor är minst lika skrämmande som historierna om vad många prostituerade får genomlida. Jag kan därför förstår parallellerna mellan de två grupperna som Bo Rothstein drar i sin debattartikel. Hur vi än ser på tiggeri så går det inte att komma ifrån att det är många som utsatts för onödigt och ytterligare lidande av organiserad brottslighet.

Det går inte att framföra den typen av förslag utan att få kritik och några som fört fram kritiken är bland annat Ola Kronkvist som verkar ha missat själva kärnan i förslaget, nämligen att få igång processer för att ta hand om de som verkligen är i behov av hjälp och stävja det organiserade tiggandet. Lite förvånad är jag dock att personer som Aaron Israelsson, chefredaktör för tidningen Faktum som säljs av hemlösa i Göteborg och Anna Johansson, social chef vid Stadsmissionen i Stockholm uttrycker sådant stark motstånd till förslaget:

Här är jag förvånad över att Aaron faktiskt klassificerar tiggare som en egen samhällsgrupp. Jag är också lite förvånad över att han inte förstår att förbudet mot köp av sexuella tjänster inte handlade om att torskarna utnyttjade människor i utsatta positioner för egen vinning utan det syftade till att avskräcka folk från att bidra till ett ekonomiskt system där utsatta människor oftast far illa. På så sätt är förslaget likartade eftersom förbud mot att ge allmosor skulle avskräcka personer från att bidra till den organiserade tiggarverksamheten.

Här blir jag lite förvirrad. Menar Anna att problemet med tiggare inte ligger i Sverige, där dessa verkar, utan i andra länder? Som jag läser hennes kommentar menar Anna att problemet ligger i att det kommer hit tiggare illegalt från andra länder, vilket i så fall är ett ännu större skäl att stävja problemen med utsatta personer som antingen väljer eller tvingas att leva på tiggande.

Av de tiggare som jag träffar på mina resor genom framförallt Stockholms gator består nästan uteslutande av organiserade tiggare, förmodligen EU-migranter. Dessa är lite tragiskt-komiska när de står och röker i klungor på morgonen och sedan ger sig av ut på gatorna för dagens arbete. Det är ganska ofta jag ser en utsträckt hand med en dyr klocka på, en tjock guldkedja som skymtar under en skitig t-shirt eller ett par Björn Borg kalsonger som sticker upp ur byxlinningen.

Sedan har vi de fåtal som sällan syns, iallafall inte i stadens centrala delar dagtid. Det är den glade uteliggaren med sin kundvagn som stoltserar med både den svenska och norska flaggan som tar en stund att njuta av solskenet medan han sover ruset av sig eller den smutsiga och sorgsne kvinnan som går genom tunnelbanan i hopp om att få en slant och ett leende. Det är mannen med det långa skägget som sitter i trappnedgången och nästan blir trampad på i hopp om att få ihop till en varm kopp kaffe för att värma sina värkande händer.

Skillnaden mellan dessa två grupper är för mig ganska stor. I en perfekt värld skulle ingen behöva tigga, men vi lever inte i en sådan värld. Det kommer alltid att finnas personer som tvingas till förnedringen att be främlingar om allmosor för att kunna överleva, även i ett samhälle där alla har möjlighet att få hjälp. Frågan är hur ska vi kunna minska problemet med tiggandet utan att det ska slå ännu mer på de mest utsatta i vårt samhälle?

Tanken på att kriminalisera givandet av gåvor till tiggare kan verka logiskt eftersom det förmodligen skulle minska problemet med EU-migranter som kommer hit för att tigga och även göra det mindre intressant för kriminella element att organisera tiggargrupper då inkomsten är så otroligt mycket mindre än exempelvis prostitution där risken fortfarande kan göra det värt att bibehålla. Den stora frågan är då hur ska de utsatta personerna som verkligen lever endast på allmosor överleva om ett sådant förbud skulle genomföras?

Jag såg förslag på att alla tiggare skulle behöva registrera sig för att få tigga. Det är för mig kontraproduktivt för de personer som är i behov av allmosorna förmodligen aldrig skulle registrera sig av olika anledningar. Om de har möjligheten att gå igenom byråkratins hjul skulle förmodligen många av de utsatta finna sig i en bättre situation än idag. Ett sådant förslag skulle förmodligen bara gynna de organiserade tiggarna och de som vi egentligen inte vill ha på gatorna om man får säga så.

Ett alternativ skulle vara att förbudet endast gäller valuta så det fortfarande är ok att ge mat, kläder och liknade? Bara svenska medborgare får tigga så vi stävjar tiggar-invandringen? Jag skulle gärna se ett system där jag som kund kan betala lite extra exempelvis på restaurangen eller 7eleven så att en hemlös kan hämta en kaffe eller smörgås på min bekostnad. Det förmodligen bästa sättet vore att öka medvetenheten om verksamheten som exempelvis stadsmissionen utför och ge mer bidrag dit så de kan hjälpa de utsatta på bästa sätt.

Detta är en komplicerad fråga, precis som förbudet mot köp av sexuella tjänster när det kom och precis som jag var kluven då så är jag kluven nu. Jag vill se en minskning av tiggare som drivs som verksamhet, både med legal och kriminell källa, men jag vill inte se att de personer som verkligen behöver varje liten chans till överlevnad och omtanke ska lida på grund av det...

Vad är din åsikt?