Jump to content
Search In
  • More options...
Find results that contain...
Find results in...
  • Jimi Wikman
    Jimi Wikman

    Sommar och sol, men också vemod, saknad och sorg.

    Semestern har passerat halvtid och sommaren strålar utanför fönstret likväl som inombords, men just den här tiden har en liten sorgekant runt sig med en gnutta vemod, något som alltid funnits där, men som de senaste åren blivit starkare.

     

    Den 20:e juli har varit ett datum som varit lite vemodigt för mig sedan jag var ungefär 10-12 år eller så och legenden Bruce Lee inspirerade till en livslång passion för kampsport. Det är nämligen datumet då Bruce Lee dog och jag vet inte varför, men av någon anledning så har det alltid känts tragiskt att han skulle dö så ung. Det är en känsla som bara blev starkare när hans son avled alldeles för tidigt också, skjuten under en filminspelning under mystiska omständigheter.

     

    Det låter kanske konstigt, men av någon anledning så har just den 20:e blivit ett slags samlingsdatum att minnas de som gått bort under åren. Älskade farmor, Moster anna, Berta på café, Kajan osv....jag tänker ibland på min farfar som jag aldrig fick lära känna, Nuffa och Nuffamia som jag bara känner till namnet och andra släktingar som jag undrar vilka dom var. Inte på ett sorgset eller tragiskt sätt, utan mer som en känsla av vemod och saknad.

     

    Om knappt en vecka fyller jag år och min födelsedag har alltid haft lite extra bagage med sig eftersom jag vid 8 års ålder inte fick ha de ifred längre, utan dela med min bror David som föddes två dagar (och 8 år) efter mig. Inte för att jag inte gillade att ha kalas tillsammans med min bror, men mer för att det inte längre var min speciella dag på något sätt. De senaste åren har dock min födelsedag varit en påminnelse om att jag aldrig mer får fira våra födelsedagar med min lillebror då han inte längre finns med oss kroppsligen. Trots att det gått ett par år så finns saknaden och smärtan där ändå.

     

    Som lite extra grädde på moset så är det i år också årsdagen för min klasskamrat Sofia som tragiskt avled förra året. Trots att jag inte träffat Sofia på många år så ger det en liten extra udd på vemodet i år och det ger ett visst perspektiv på livet.

     

    Trots att det finns ett vemod som ligger som en liten svart kant på tillvaron och som lockar till eftertanke och hågkomst så är jag glad över att jag har den här tiden i mitt liv en gång om året. En tid att minnas och även om det finns sorg och saknad med så finns det även glädje och tacksamhet. Personerna må vara borta, men minnena lever kvar och varje år så ser jag till att minnena finns kvar där ännu ett år och skänker en tanke till alla de som inte längre finns bland oss:

     

    "Tack för allt ni gett mig, jag är den jag är idag tack vare er och även om jag saknar er så lever ni vidare i mig."

     

    Requiescat in pace.



    User Feedback

    Recommended Comments

    There are no comments to display.



    Guest
    Add a comment...

    ×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

      Only 75 emoji are allowed.

    ×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

    ×   Your previous content has been restored.   Clear editor

    ×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


  • Who's Online   0 Members, 0 Anonymous, 23 Guests (See full list)

    There are no registered users currently online

×
×
  • Create New...