Jump to content
Search In
  • More options...
Find results that contain...
Find results in...
  • Jimi Wikman
    Jimi Wikman

    Konferens i Montenegro med Claremont

    Jag har varit på ett par konferenser i mina dagar, men normalt så brukar det inte locka speciellt mycket. Nu när jag jobbar på Claremont däremot så känns det lite annorlunda så när möjligheten presenterade sig så tvekade jag inte utan åkte glatt med till Montenegro för en tre dagars konferens.


    Låt mig först förklara varför jag inte brukar gilla konferenser, företagsfester och After Work: det brukar snabbt eskalera till en repeterande process där man pratar ytligt och alkoholen brukar göra även de mest intellektuella till högjudda skrikhalsar. Normalt så brukar jag klara av ett par timmar, men sedan blir det bara tröttsamt.


    Sedan jag började på Claremont så har det varit annorlunda. Jag inte bara gillar att hänga med mina design kollegor, jag brukar få svårt att ta mig hem innan sista tåget till och med! Det är för att diskussionerna är på rätt nivå, alkoholmängden tillräckligt för att lossa på tungorna, men inte så mycket så folk blir högljudda eller flygplan.


    Så när det var dags för en konferens så kändes det som en bra idé även om det var långt bort och en ganska lång period. Risken för social utmattning var stor, men jag litade på att Claremont skulle hantera detta på samma fantastiska sätt som de hanterar allting annat.


    Flygresan ner var lång, men ändå trivsam. Jag fick lära känna nya personer och hade en trevlig stund på både flygplatsen och flyget ner. Väl framme i Montenegro omkring midnatt så var det dags för en lång bussfärd till vår destination. Återigen så var humöret på topp och tiden flög fram, precis som vår buss på smala slingriga vägar i nattsvarta mörkret.


    Väl framme vid hotellet så slogs jag av hur stort det var. Jag har jobbat inom hotell ganska många år och de hotell som jag jobbat på, eller bott på, kändes som miniatyrer i jämförelse. Incheckningen gick supersmidigt och jag och min rumskamrat fick en villa i bergssluttningen ovanför själva hotellbyggnaderna. Villorna hade två våningar med balkong och vardagsrum uppe och sovrum nere. Lyxigt värre med andra ord.


    Dag 1 började med frukost så klart och vilken frukost det var. Mängder av alternativ, men det var storleken på matsalen och utsikten ut över havet, där man förmodligen kunde se Italiens kust om man ansträngde sig lite, som imponerade.


    Efter frukosten började konferensen uppe på takterassen där vår VD höll ett kort anförande innan vi fortsatte nere i stora konferenssalen. En mäktig presentation om framtiden och genomgång av alla bolagen toppades av med en presentation av Claremonts nya grafiska profil och varumärke.


     

    [caption id=" align="aligncenter" width="960]Hela Claremont gänget samlade för episk konferens Hela Claremont gänget samlade för episk konferens[/caption]

    Resten av dagen samlades vi bolagsvis och hade som uppgift att definiera våra bolag i den nya visionen. Det är svårt att förklara hur det är att jobba tillsammans i vårt design gäng, men det är underbart. Kvällen toppades sedan av med en middag och för de som så önskade så blev det dans på stadens häftigaste nattklubb. Jag skippade det för jag var, en härlig dag till trots, helt slutkörd mentalt.


    Dag två bjöd på en fortsättning av vårt arbete dagen innan. Vi delade upp oss ytterligare och jag tillsammans med tre andra tillbringade ett par timmar under ett parasoll på stranden. Där diskuterade vi våra roller och bidrag i designgruppen eftersom vi alla är lite av schweiziska arméknivar med flera strängar på våra lyror.


    Efter lunch bar det iväg till Lovcens Nationalpark där vi skulle bestiga ett berg tillsammans. Det blev en lång bussfärd som livades upp av en av de mest underhållande guiderna jag någonsin haft nöjet att lyssna på. Montenegros historia målades upp med humor och träffsäker retorik så det var en fröjd att lyssna på.


    Väl vid bergets fot så bar det av mot toppen i en inte helt rasande fart då jag tog följe med några kollegor som inte kunde gå så fort av olika anledningar. Lite mer än halvvägs så var det några som kände att det blev lite för mycket så jag fortsatte själv den sista biten upp mot restaurangen och sedan vidare upp till mausoleumet på toppen.


     

    [caption id=" align="aligncenter" width="1299]Utsiktplats bakom mausoleet. Bild av Sophie Johansson Utsiktplats bakom mausoleet. Bild av Sophie Johansson[/caption]

    Efter en fantastisk eftermiddag bar det av mot hotellet igen och vi fick njuta av en helt otrolig solnedgång. Bergens toppar målades gyllene och vi hann lagom fram till kusten för att se havet förvalndlas till en glittrande gyllene bädd som sakta övergick till karmosinröd glöd innan ljuset falnade till mörker.


    Återigen avrundades kvällen med en sen middag. Denna gång blev det fisk för hela slanten och det var fantastiskt gott. Trevligt sällskap till trots så var mitt huvud så trött så jag lämnade efter maten för att få lite sömn och tid för reflektion. Vi tog en kort runda i staden innan det var dags för sömn för min runskamrat var lite sugen på ett snack efter middagen. Vi lyckades hitta ett hamburgerställe som gjorde ett undantag för oss och min rumskamrat fick en gigantisk hamburgare att avrunda dagen med.


     

    [caption id=" align="aligncenter" width="719]Patrik Vuorela äter en gigantisk hamburgare! Patrik Vuorela äter en gigantisk hamburgare![/caption]

    Sista dagen var det återigen arbete i bolagen på förmiddagen innan det var lunch på egen hand i Budva där många gav sig in i

    för att shoppa innan det var dags att åka hem. Själv körde jag en episk pizza precis utanför muren eftersom jag redan vart inne och kikat tidigare och sedan smet jag in och checkade ut.

    Efter lunchen så avrundade vi med ett anförande på takterassen igen. Vi tog lite spontana kort med en drönare och sedan fick vi en avslutande presentation i konferensrummet innan det var dags att åka hemåt efter en kort fika i Breeze Bar på hotellet.


    Efter en lång bussfärd där de flesta passade på att vila lite så blev vi lite försenade på flygplatsen i Montenegro. Det kändes inte som någon stor sak för konversationerna flödade och tiden passerade fort i gott sällskap.


    Flyget hem gick som en dans och väl på marken igen så hade det blivit en liten miss i planeringen för taxin hem. De kollegor som jag skulle dela taxi med hade åkt i det tidigare planet, men det gjorde inget utan jag hittade snabbt andra kollegor att dela en taxi med. Väl hemma strax efter midnatt så blev det en dusch och sedan ner i sängen.


    En resa av det här slaget kan vara utmattande, speciellt för personer som har en introvert personlighet som jag delvis har. Arbetet i sig var ganska krävande mentalt och utbytet socialt var enormt. Trots detta så kändes resan otroligt givande och jag var inte alls lika trött mentalt som jag trodde att jag skulle vara. Tvärt om.




    [caption id=" align="aligncenter" width="960]Utsikten från poolen nedanför villan där jag bodde. Utsikten från poolen nedanför villan där jag bodde.[/caption]

    Resan i sig var otroligt välorganiserad, både av Claremont internt och av våra arrangörer. Varenda del av resan kändes genomtänkt och det fanns gott om personer att fråga om det var något man undrade över. Det var en av de få gångerna jag aldrig behövde fråga hotel personalen något, vilket är ett riktigt bra betyg.


    Hela resan präglades av en härlig stämning, kommunikation och ett öppet sinne. Det var enklare än vanligt att lära känna nya medarbetare för alla delade samma öppenhet. Även om det blev en hel del ytligt prat också så föll det sig ändå naturligt att prata om saker som var intressanta. Arbetsprocesser, senaste teknikerna för utveckling och hur man bäst hanterar värdering av krav på ledningsnivå blandades friskt med djupdykningar att lära sig mer om andra medarbetare och deras förmågor.


    Montenegro visade sig från sin bästa sida och även om inte alla kunde engelska så visade kroppspråket och glimten i ögat vilket fantastiskt folk som bor där. Staden vi bodde i, Budva, var ett arkitektonisk underverk där alla hotell verkade tävla med varandra om att vara mest unikt och spektakulärt. Överallt syntes en kärlek och passion för att arbeta med sten där till och med kyrkogårdarna utsmyckades som om varje gravplats var kejserlig.


    Jag har en hel del bilder från resan och jag ska lägga upp dem i galleriet sedan när jag hunnit bygga klart det.


    Kort sagt var det en fantastisk resa och återigen har Claremont visat att man kan leverera på alla fronter! Jag ser redan fram emot nästa resa och vem vet…kanske är du med på den resan också?


    User Feedback

    Recommended Comments

    There are no comments to display.



    Guest
    Add a comment...

    ×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

      Only 75 emoji are allowed.

    ×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

    ×   Your previous content has been restored.   Clear editor

    ×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Create New...