Jump to content
Search In
  • More options...
Find results that contain...
Find results in...
  • Jimi Wikman
    Jimi Wikman

    Att vara luddig i huvudet och att säga farväl

    Det var länge sedan jag skrev nu och det är delvis för att jag inte haft ork och delvis för att jag varit lite låg känslomässigt. Det är mycket som händer samtidigt som ingenting händer om du förstår hur jag menar?

     

    Professionellt har det varit en period nu med små äventyr och en känsla av att sitta fast. Ordentligt. Det är inte så att jag inte haft något att göra, för det finns det alltid, men mer en känsla av att inte dra sitt strå till stacken. Jag har alltid jobbat mycket, oftast för mycket. Att nu sitta och värma stolen och göra saker som visserligen är viktigt, men som inte genererar så mycket intäkt...det känns och tydligen har det påverkat mig mer än vad jag trott.

     

    De senaste veckorna har jag varit hos Assa Abloy och fått analysera interaktionsdesign och sedan fick jag äran att åka till Sundsvall för att hålla en heldags utbildning i design för E-handel. Jag har även fått två nya uppdrag, ett på ett välbekant företag som jag gärna jobbar mer med och ett på ett företag jag inte jobbat för tidigare. Senare i höst ser det ut som det kan bli ett längre projekt, vilket är välkommet efter alla små projekt.

     

    Jag sitter nu och pluggar inför en certifiering som Hybris Business Analyst som jag hoppas kunna klämma in i de närmaste veckorna. Senare i höst hoppas jag kunna utöka med ytterligare en certifiering och sedan får vi se om en tredje kan ske i år eller nästa år. Märkligt nog så känns det otroligt skönt att få sätta sig ner och bita tag i lite utbildning igen. Jag ska väl sätta mig ner och klämma in en Google Analytics Qualified Individual också någon gång och sen blir det nog att utvärdera Optimizely's certiferingar också. Så på den fronten så saknas det inte direkt utmaningar.

     

    Personligen så har jag varit i en rejäl svacka,speciellt efter sommarens vedermödor där jag lyckades klämma in med en dubbel käkledsinflamation som sedan ledde till vaxproppar som sedan ledde till svamp i öronen. Detta följdes av en liten förkylning som grädde på moset. Så under tre månader så gick jag runt och hörde ingenting, vilket i sig är lite deprimerande, men utan att egentligen vara så där riktigt sjuk. Bara eländig och luddig i huvudet.

     

    Sedan i somras har jag även haft svårt att komma iväg till gymmet och varje gång jag gått så har jag blivit dålig efteråt. Förmodligen är det något som spökar med mitt immunförsvar som förstås påverkas av den lättare depressionen som jag gått och burit på ett tag nu. Depressionen är förstås knutet till min arbetssituation och långvarig "sjukdom" om vi ska kalla det så, men det är lite annat som påverkar också.

     

    För några veckor sedan så avled min morfar efter en lång tids kamp mot cancer och upprepade lunginflammationer. Hans bortgång var inte oväntad, men det känns så klart när en nära släkting lämnar. Hans begravning var både sorgsen och fylld med skratt och minnen, precis som jag tror att morfar hade önskat. Det var en fin ceremoni och som alltid är det underbart att få träffa släkten som jag annars sällan träffar. Extra kul självklart att få träffa mor och far som det var länge sedan jag träffade och så en lång skrattfest tillsammans med kusinerna på väg tillbaka till Stockholm.

     

    Förra helgen så kom mina föräldrar förbi och bodde ett par dagar inför besök hos min mormor. Det var många år sedan jag träffade min mormor så när jag följde med till Danderyds sjukhus för att hälsa på så kändes det lite märkligt att inte känna igen henne först. Istället för stort permanentat hår så var det långt och rakt och jag har aldrig sett min mormor utan tänder tidigare eller utan vänsterben, så det tog flera sekunder innan jag kände igen henne. Så fort hon började prata så kände jag dock igen henne på en gång och det värmde så otroligt gott att se hur pigg och glad hon var.

     

    Med allt som har hänt senaste halvåret, både på jobbet och privat där det varit saker som krångliga bilköp, lite trubbel i skolan med en uttråkad son som är alldeles för smart för skolsystemet och annat smått och gott så har jag utan tvekan hamnat i en depression. Det har känts tungt och lite jobbigt och jag har dragit mig lite undan som jag brukar göra när mörkret smyger sig på. Trots detta så har det känts väldigt positivt att ha släkt och vänner på besök och att träffa andra på både begravningar och sjukhus. Mina föräldrars besök hade väldigt positiv effekt, både på mig och resten av familjen och förändringen på jobbet med mera konkret att göra har verkligen påverkat mig till det bättre.

     

    Just nu så känns saker och ting mycket bättre och jag tror att det beror på många saker så klart, inte minst att det går bättre för Benjamin i skolan, att få en helg med mor och far som Benjamin inte träffat på väldigt länge, träffa mormor och se hur pigg hon är, nya utmaningar på jobbet, nya certifieringar att kämpa mot, äntligen få en större iPhone efter 2 års väntan, en fantastisk fru som kämpat som ett djur för att få den bil vi nu har, en veckas trevligt besök av Jenny's morbror Hasse och så klart den fantastiska höstsolen som fyller varje morgon och kväll med ett gyllene ljus.

     

    Fortfarande är det en bit kvar innan jag kommer ur depressionens gråa klor, men det kommer, sakta men säkert. Tills den är helt borta så fortsätter jag att jobba med mig själv och har köpt in mer träningskläder för att komma igång igen på gymmet på allvar. Jag har några tuffa mål satta som jag ska jobba mot under vintern, men viktigast av allt är kosten just nu som jag måste få under kontroll igen. Jag kör även lite random kindness och måste säga att det är värt otroligt mycket att stanna ett par minuter och prata när jag köper månadens situation Stockholm eller lägger ner en tjuga i en pappersmugg och ser det otroligt glada leendet det ger. Jag ska rensa ur garderoberna här hemma och se vilka kläder och skor jag ska skänka till bättre behövande och sedan har jag en liten tanke som jag funderar på om jag ska sätta i verket när jag orkar.

     

    I varje mörk stund så är det fantastiskt att upptäcka att bara ett leende från min fru lyser upp varje vrå, ett skratt från min son eller hans huvud mot min axel när vi ser på film tillsammans värmer mer än den varmaste brasa och ett tacksamt leende från en helt okänd person vid även en liten gåva eller respektfull gest lyser som små glittrande stjärnor och mjukar upp mörkret till en mörkblå ton.

     

    Jag kommer på mig att jag står och ler lyckligt medan jag ser ut genom fönstret där en gyllene glöd från solens första strålar skjuter upp för att sedan lys upp höstträdens mångfacetterade prakt. Inget mörker varar för evigt trots allt.



    User Feedback

    Recommended Comments

    There are no comments to display.



    Guest
    Add a comment...

    ×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

      Only 75 emoji are allowed.

    ×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

    ×   Your previous content has been restored.   Clear editor

    ×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


  • Who's Online   0 Members, 0 Anonymous, 14 Guests (See full list)

    There are no registered users currently online

×
×
  • Create New...