Jump to content
Search In
  • More options...
Find results that contain...
Find results in...
  • Medalj för deltagande i vansbrosimmningen - inte lika viktigt som att uppmärksamma Cystisk Fibros | jimiwikman.se

    Medalj för deltagande i vansbrosimmningen - inte lika viktigt som att uppmärksamma Cystisk Fibros

    Posted , 105 views, 0 comments

    [url="http://www.jimiwikman.se/wp-content/uploads/2011/07/vansbrosimningen2011.jpg">vansbrosimningen2011.jpg

     

    Så var det avklarat, vansbrosimningen alltså, men kampen att uppmärksamma Cystisk Fibros fortsätter för även om diplom och medalj är härliga påminnelser om kampen mot vattnet så har kampen att uppmärksamma Cystisk Fibros bara börjat.

     

    [url="http://www.jimiwikman.se/wp-content/uploads/2011/07/vansbrosimningen2011-jimiwikman.jpg">vansbrosimningen2011-jimiwikman-300x226.Vansbrosimningen var en upplevelse utöver det vanliga och även om allt kändes kaotiskt med så många människor överallt så var evenemanget extremt välorganiserat och allt gick snabbt och smidigt vad man än skulle göra. 30 sekunders kö för att hämta ut startpaketet till exempel, mest för att jag var så förvånad över effektiviteten!

     

    Om det är något att klaga på så är det att vi som skulle simma "för Johannas Skull" inte hade organiserat oss bättre, men det ligger mer på mig än dom andra deltagarna för jag hade inte tagit mitt ansvar för jag var lite nervös tror jag.

     

    Av den anledningen tog det en stund att hitta några andra ur gruppen, men till slut hittade jag Fredrik Federley som nog var den enda jag visste hur han såg ut. Alla var lite nervösa tror jag även om jag utan glasögon hade lite svårt att avgöra...ja något alls ärligt talat.

     

    Jag hade redan innan bestämt mig för att ta det lite lugnt och hitta min egen rytm istället för att spränga mig för att ligga i täten. Komma i mål var det viktigaste för allt annat vore att svika Johanna och kampen att uppmärksamma Cystisk Fibros.

     

    Så jag började på motsatta stranden och höll mig i mittenfåran, något som gav god fart och jag kunde ligga och kisa med ögonen för att försöka avgöra om det kom några bojar längre fram eller om det bara var andra simmare med vita badmössor som guppade framför.

     

    Vattnet var nästan lite varmt med sina 19 grader och även om min badmössa flög åt alla håll så jag fick trampa vatten för att försöka få fast den igen så kunde jag ändå ta lite energi till att prata lite med dom andra simmarna runt mig.

     

    Dom första två kilometrarna var en njutning att plaska fram i lagom takt och det var först vid rundningen till dom sista 900 metrarna som det blev jobbigt. Dels så kom förtrupperna från gruppen bakom oss ifatt i full crawl, dels så simmade vi ikapp några från grupperna före oss, dels så blev det motströms och framförallt så skulle alla samsas på 5-10 meter brett fält intill bryggorna.

     

    Jag var ganska pigg i kroppen, men ett par riktiga smällar på bland annat käken och revbenen på höger sida och en elak häl i mellangärdet som fick mig att tappa luften tillfälligt saktade ner mig en del och jag valde att lägga mig längre ut i strömfåran för att undvika trängseln även om det blev lite mer motstånd.

     

    Sista 50 provade jag att sträcka ut med lite crawl, men båda vaderna krampade ihop nästan på en gång så jag fick simma in med bara armarna och kunde knappt gå uppför målgången. Den smärtan sitter fortfarande i kan jag säga, men det går nog snart över hoppas jag.

     

    Efter målgången blev det mer blindbock för att försöka hitta kläder och fru som hade mina glasögon, men efter ett tag löste det sig också. Av en slump hittade jag på Fredrik Federley som hade kommit i mål på respektabla 1tim 11min, dvs omkring 11 minuter för mig med mina 1tim 22min 42sek. Och efter en kort konversation mellan två trötta simmare så var det dags att säga adjö och åka hemåt.

     

     

     

    [url="http://www.jimiwikman.se/wp-content/uploads/2011/07/vansbrosimningen2011-jimiwikman-2.jpg">Plats 4720 i år, nåsta år ska jag ta mig ett par tusen platser högre upp :)

     

    Nästa år kör vi igen

     

    Jag har redan bestämt mig att vara med igen nästa år, men nästa år ska det bli annorlunda. För mig var i år ett slags experiment, ett äventyr in på okända vatten, men nästa år vet jag lite vad som väntar. Jag ske se hur många andra som vill vara med på en andra omgång och sen tänkte jag sätta igång med lite förberedelser.

     

    Om Johanna och Fredrik tycker det är ok så skulle jag verkligen vilja försöka ordna fram specialdesignade våtdräkter, rosa, med trycket "för Johannas skull" på bröstet och sedan dom företag som vill sponsra på ryggen till exempel. Jag tror att det skulle ge väldigt mycket uppmärksamhet (kolla, barbapapa simmar i år!) till det vi vill åstadkomma.

     

    Om fler vill vara med, vilket jag hoppas, så skulle det vara bra att ha en samlingspunkt först innan loppet, kanske en timme eller så. Dels för att vi får en chans att träffas på det viset och dels för att i samlad trupp kunna få ut vårt budskap. Av samma anledning skulle jag gärna se att vi samlas efteråt, hämtar ut våra diplom och medaljer och återigen för fram budskapet om vad vi vill uppnå med vår kamp mot vattnets element.

     

    Nästa år blir det också helt klart boende i Vansbro för det tror jag är värt en hel del, speciellt om jag skulle få för mig att köra Vansbrotriaden, dvs 1500, 1000 och 3000 på varsin dag. Jag är lite sugen, men en sådan ansträngning kräver en lite bättre fysik än vad jag har idag tror jag, så det får bli träning framöver. Det kostar en rejäl slant också, men det får jag lösa på något sätt.

     

    Kan jag köra med rosa våtdräkt så borde ett trippelpass vara väl värt smärtan jämfört med den ökade uppmärksamheten, men jag får nog fokusera på att komma i mål då snarare än att fila på tiden...

    Taktiken och målsättningen.

    Nästa år så blir det fortsatt start på motsatta sidan och sedan att hålla sig i mitten av vanån så länge det går och sedan kör jag nog ytterspår på sista 900 också även om det kostar lite mer energi. Jag tror nämligen att det kostar mer att inte få ut simtagen ordentligt och att stångas än vad det kostar med det större motståndet. Sen kan man snedda lite i kröken också och tjäna ett par meter som bonus.

     

    Jag trycker nog på en hel del på fösta 2000 också nästa år, för där kan man ta in mycket tid till ganska lite energikostnad. Sista 900 går långsamt oavsett och jag tror att om jag kan simma in 15-20 minuter på första 2000 så tappar jag kanske 5-10 på sista 900. Trycker jag på i början så borde det bli mindre trängsel sista 900 också och då kanske jag kan ligga närmare bryggorna.

     

    Mössan måste jag få kläm på, för den kostade mycket energi att "fixa till" hela tiden. Jag måste också träna på crawl, för det är inte bara energibesparande, det går fortare också. Sen ser det lite coolt ut att crawla, speciellt om man är byggd som en valross (shit, kolla, barbapapa håller på att explodera därute!).

     

    Ã…rets lopp visar också ganska bra vilka delar av kroppen som ska tränas lite extra och i mitt fall så var det ländryggen, nacken och delar av benen som känns lite stela idag som jag får träna lite extra på. Jag måste även köra lite mer kondition, men det viktigaste är nog att få in simvanan, speciellt på crawl, snarare än styrkan.

     

    Många pratade om skavsår av våtdräkten och rekommenderade att smörja in armhålor och ljumskar, men jag körde utan för att se vilka besvär som kan uppstå och förutom två små märken på sidan av armhålorna så gick allt bra. Nästa år tar jag en liten skvätt salva för säkerhetsskull tror jag.

     

    Om jag "bara" simmar Vansbrosimningen så är målet att komma in på under en timme och bestämmer jag för att köra en triad så är målet mest att överleva tror jag, iallafall nästa år. 2013 får jag fila på 1500 och 1000 om jag kör en triad då också, men det känns inte helt omöjligt iallafall.

    Varför vill jag göra det igen?

    Ã…rets upplaga var stressigt och nervöst, men det kändes bra att kunna vara med och uppmärksamma en god sak och samtidigt få göra något som är fysiskt ansträngande och en personlig utmaning. Om jag kan motivera mig själv till att fortsätta utveckla min hälsa och fysik och att jag gör det för att uppmärksamma saker som Cystisk Fibros så är det någonting väldigt positivt för mig.

     

    Det faktum att jag älskar simning och att jag verkligen behöver röra på mig gör inte saken mindre positiv. Fina medaljer och diplom stärker också självkänslan, liksom vetskapen att jag utmanat mig själv, och vunnit!

    Så nu är frågan...vem vill vara med på nästa års resa?

    6-8 juli nästa år är det dags igen och jag ska vara med. Kan jag räkna med dig bredvid mig, för Johannas skull och för att uppmärksamma Cystisk Fibros?

    User Feedback

    Recommended Comments

    There are no comments to display.



    Guest
    Add a comment...

    ×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

      Only 75 emoji are allowed.

    ×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

    ×   Your previous content has been restored.   Clear editor

    ×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


  • Who's Online   0 Members, 0 Anonymous, 11 Guests (See full list)

    There are no registered users currently online

×
×
  • Create New...