Jump to content
Search In
  • More options...
Find results that contain...
Find results in...
  • Att förvandlas och utvecklas - min resa. | jimiwikman.se

    Att förvandlas och utvecklas - min resa.

    Posted , 108 views, 0 comments

    Jag läser Micke Kazarnowicz tänkvärda post om transformering och olika livsstadier och jag kan inte låta bli att nicka instämmande, för jag känner att jag börjar närma mig ett sådant avslut jag också.

     

    Micke beskriver sitt liv på ett intressant sätt och jag måste erkänna att jag kan känna igen mig lite. Precis som Micke har jag förvandlats flera gånger under mitt liv och omformat den jag är utifrån detta. Mina livssteg har följt en annorlunda väg, men på många sätt så är det liknande steg, fast i olika ordning. Till skillnad från Niclas som ser sin utveckling som en mer processbaserad utveckling så kan jag se mina olika utvecklingssteg ganska tydligt eftersom varje steg har sitt ursprung i ett livsförändrande event.

     

    Min första identitet tror jag slutar någonstans omkring 11 års ålder då jag gick från en något instabil tillvaro, mobbningsoffer och utböling till en mer stabil och accepterad tillvaro. Min nästa identitet fick fokus och jag växte oerhört som individ genom social acceptans och genom att jag hittade litteraturen på mognare sätt. Min första identitet som utfryst enstöring präglade mig dock väldigt mycket och jag bär fortfarande med mig ensamheten även om den numera är mer självvald.

     

    Mellan 11 och 16 var jag i en växande fas och hela min personlighet utvecklades fort och tydligt. Rollspelandet vid 12 års ålder någonstans ledde till helt nya spelregler för mitt sociala liv och jag formade vänskapsband som än idag leder mig till mina bästa vänner. Jag flyttade till eget boende i min morfars gamls sommerstuga som stod på vår tomt och byggde bo vid tidig ålder, något som stärkte min självkänsla och oberoende. Det här var min uppväxt tid.

     

    Min farmors död tvingade fram nästa stora förändring och jag flyttade hemifrån till Borlänge där jag fokuserade all min smärta på träning och självömkan. Min kropp plågades hårt av alldeles för mycket träning och alldeles för lite sömn och näring. Jag pendlade mellan ångest och förtvivlan samtidigt som jag för första gången i mitt liv började känna visst hopp om att finna någon som kanske fann mig attraktiv och värd att älska. Jag befann mig i ett vakuum och allt verkade gå i ultrarapid samtidigt som alldeles för hög fart. Det här var min destruktiva och obalanserade tid.

     

    När jag var 20 träffade jag min fru och gjorde militärtjänst på K3 i Karlsborg innan min rygg gick sönder och jag förflyttades till I13 i Falun. Jag jobbade på biblioteket i Falun och kom för första gången i kontakt med Internet och dess fantastiska värld. Under dom närmaste 6 åren var mitt liv kaotiskt, plågsamt och underbart. Smärta och kärlek blandades friskt med ekonomisk osäkerhet och total förvirring inför framtiden. Till slut brakade jag rätt in i väggen och levde nästan ett år med panikångest, sjukgymnastik och evigt mörker. Det här var min kaotiska tid.

     

    Ã…r 2000 förändrades allt igen och jag fick jobb som nattreceptionist på First Hotel Grand, en anställning som gick från drömjobb till en mardröm och sedan allt däremellan. Under 8 år jobbade jag i evigt mörker och träffade mnniskor från hela världen i en aldrig sinande ström av gäster. Jag fick stabilitet i både ekonomi och tillvaro, men på bekostnad av ett näst intill dött socialt liv. Arbetstiderna, som motsvarade att veckopendla till USA tärde hårt på både kropp och själ. Det var dom fantastiska gästerna och medarbetarna som höll humöret uppe, men framförallt min underbara fru som trots hårda påfrestningar stod vid min sida genom en ganska jobbig tid. Till slut så orkade jag dock inte med arbetstiderna, dom allt för frekventa chefsbytena och oförmågan att förstå hur det är att jobba evig natt och jag var tvungen att ta nästa steg. Det här var min mörka och osociala tid.

     

    2006 var det dags att prova vingarna som egenföretagare och Mortfiles som företag såg dagens ljus, bara några månader innan min son Benjamin föddes. Till en början kombinerade jag Mortfiles med mitt nattjobb, men allt eftersom situationen på hotellet blev allt mer infekterat och arbetstiderna inte fungerade med livet som nybliven förälder så insåg jag att det var dags för en förändring. 2008 bestämde jag mig för att studera på Högskolan Dalarna en tid för att tänka och utvecklas, ett beslut som blev väldigt enkelt när ytterligare en ny chef fick total hybris. Under ett par månader så fick jag navigera ett minfält av jurister och fackförbund som gnisslade tänder högt för att jag inte varit medlem i facket tillräckligt länge för att facket skulle få gå in och ge hotellchefen rejält på käften. Jag var för trött i både kropp och själ för att orka strida så jag höll en diplomatisk linje och lämnade hotellet under inte helt trevliga omständigheter, men ändå får jag säga att jag anser mig vinnare på alla plan i den konflikten. Det här var min frigörande tid.

     

    Sedan 2008 har jag studerat på Högskolan Dalarna på heltid, drivit Mortfiles på heltid och försökt varit en bättre make och far. Det har varit en tid fylld av ljus och framtidstro samtidigt som det varit en tid av total frustration då vi haft extremt stor otur med sjukdommar. Lyckligtvis sitter några hjärnceller fortfarande på plats och jag har inga större problem att absorbera information samtidigt som jag är kreativ. Långsamt så har mitt sociala liv återuppväckts och min kropp börjar långsamt vänja sig vid, och uppskatta ljus igen. Genom kamerans underbara värld så har jag också börjat se världen lite annorlunda och jag känner mig piggare och gladare för varje dag som går. Det har har varit min återuppväckande tid.

     

    Nu är jag redo för nästa steg känns det som. Mortfiles går in i en helt ny fas och jag har fler strängar på min lyra när det gäller kreativt arbete. Benjamin börjar omvandlas från barn till en liten man och med en bil i familjen så öppnar sig helt nya världar. Kanske är det min lillebrors död som påverkar mig, men jag känner förändringens vindar blåsa och för första gången i mitt liv så känner jag mig rastlös och ivrig att ta nästa steg, oavsett vad det steget kan före med sig.

     

    Jag är redo för framtiden, jag är redo att förvandlas återigen.

    User Feedback

    Recommended Comments

    There are no comments to display.



    Guest
    Add a comment...

    ×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

      Only 75 emoji are allowed.

    ×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

    ×   Your previous content has been restored.   Clear editor

    ×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


  • Who's Online   0 Members, 0 Anonymous, 7 Guests (See full list)

    There are no registered users currently online

×
×
  • Create New...