Steve Ballmer proklamerade stolt att Windows 8 kommer att släppas under 2012 under utvecklarkonferensen i Tokyo, något som både skulle bekräfta benämningen av det nya operativsystemet och en tidsangivelse för när det kan komma. Bara några dagar senare backar dock Microsoft och meddelar:

– Hittills har vi formellt sett ännu inte annonserat vad nästa version av Windows ska heta eller när den ska lanseras, uppger en talesperson för företaget.

Källa: IDG

Jag vet inte jag...inte är det första gången som en chef babblar lite för mycket eller blir lite överentusiastisk, och knappast lär det vara sista gången, men nog borde väl Steve Ballmer fått lite bättre framförhållning såvida han inte bara "höftade" till lite för att ha något att säga? Måste kännas lite snopet för Steve Ballmer, såvida det inte var ett planerat "misstag" för att skapa lite uppmärksamhet?

IDG och Feber bland annat skriver om kak-lagen som från och med 1 juli i år kommer att få full effekt i lagstiftningen. Kak-lagen är en del av Telekompaketet så den halkar med "by proxy" som man säger, men den är inte mindre irriterande ändå. rent tekniskt så betyder lagen att varje gång en cookie ska sparas på din dator så måste du godkänna det. Rent praktiskt så kommer det att bli en omöjlighet för du som användare kommer att bli så förbannad och irriterad att du förmodligen kastar ut datorn till slut, speciellt om du rör dig på webbplatser med annonser, olika communities eller sidor för e-handel där cookies är extremt vanliga.

Nu ska vi kanske inte måla fan på väggen riktigt än för ingen verkar vara riktigt säker på hur lagen är tänkt eftersom begreppet "aktivt samtycke" inte är specificerat och lämnar stora utrymmen för tolkning. Problemet är bara att hur lagen ska tolkas kommer med största sannolikhet att avgöras först när ett domslut kommer och då kan tusentals webbplatser vara lagbrytare och fullt kaos kan bryta ut för att försöka åtgärda något som i mitt tycke inte är trasigt.

Kak-lagen är idiotisk, inte bara för att den är praktiskt ogenomförbar, iallafall kortsiktigt, utan för att den är onödig. Antalet problem som en cookie kan ställa till med för en privatperson är förbluffande minimal, även om det går att göra en del bus. Dom som har anledning att oroa sig är företag och myndigheter, men där borde det vara en fråga för respektiva organisation att ha en väl formulerad säkerhetspolicy snarare än ett behov av lagstiftning.

Istället kanske man skulle sett över dom tekniska lösningarna för hur cookies används och sett över till exempel P3P, som få ens hört talas om gissar jag. Varför inte lagstifta att alla webbläsare måste distribueras med automatiskt acceptera cookies avslaget och sedan får folk själva aktivera hur man vill hantera sin information? Rent logiskt så vore det enklare att lagstifta så att alla webbläsare måste hantera cookies på ett visst sätt, men det är like omöjligt att verkställa praktiskt med tanke på att resten av världen skiter i våra lagar och det finns tusentals olika browsers därute.

Som lagen är utformad just nu så betyder det att till exempel statistik och affiliate program kommer att få sig en rejäl känga om lagen kommer att tolkas så att varje cookie måste accepteras individuellt. Om statistik blir krångligt eller i värsta fall omöjlig att hantera så kommer annonsering att bli lidande och så vidare. kak-lagen har potential att ställa till det ordentligt.

Det som förmodligen kommer att ske är att alternativ till cookies kommer att användas mer i framtiden. Förmodligen så kommer många att använda sig av query string som är vanligt redan nu om cookies är avslaget på olika sidor. Query strings har sina egna brister och personligen tycker jag att det finns betydligt fler säkerhetsaspekter i att använda query strings än vad det finns med cookies.

HTML5 kommer med ett annat alternativ som kan nyttjas för liknande syfte, nämligen DOM storage, webstorage eller localstorageberoende på vad du vill kalla det. Web storage är skapat just för att vara ett alternativ till cookies och även om det fortfarande kopplas ihop med HTML5, så är det egentligen en egen standard numera.

Oavsett vilka alternativ som dyker upp så kommer det att ta väldigt lång tid att byta ut alla system och program som idag är helt beroende av cookies. Efter 10 år så finns det många program som ännu inte uppdaterats till att fungera med något annat än IE6, då kan du gissa hur lång tid det kommer att uppdatera miljontals hemsidor med ny mjukvara som använder andra alternativ än cookies...

Av alla saker som EU kokat ihop när det gäller Internet är nog det här den dummaste och mest onödiga...

Jobba i Cinema 4D är föhållande enkelt när man hittar grunderna, men det är fasligt tidskrävande, speciellt när man blandar in transparenta material och många ljuskällor. Om man som jag är lite petig och experimentfull då drar tiden iväg snabbt även på låga inställningar. Gårdagens lekstuga gav iallafall lite mersmak, så nu ska vi se vad vi ska hitta på härnäst

Först så klickade det till på den blanka canvas som jag stirrat på ett par månader och jag har äntligen fått till tre av huvudsidorna på Mortfiles som jag vill ha dom, iallafall konceptmässigt. Det är sidorna för Webbhotellet, design och indexsidan som långsamt börjar ta form och det är dom tre viktigaste sidorna för mig eftersom dom sätter ribban för övriga sidor.

Kodmyran har väntat tålmodigt väldigt länge och efter ett par månaders halvhjärtade försök att klura ut templatesystemet så lossnade det ordentligt och det är äntligen dags att få projektet i mål! Erik och Katrin kommer att få prova Projekthanteraren, som idag bara är ett forum, så får jag se hur jag ska utveckla det senare när jag har mer tid.

Nu är jag sugen på mer jobb, men jag får nog hålla mig ett tag till eftersom jag har ett par projekt som kanske kommer att bli verklighet samtidigt som jag har ett par hundra timmar kodning på Mortfiles och säkert lika mycket på ett annat projekt som jag tänkt "leka" med i sommar om tiden tillåter

Livet leker!

All right, sweethearts, what are you waiting for? Breakfast in bed? Another glorious day at Mortfiles! A day at Mortfiles is like a day on the farm. Every meal's a banquet! Every paycheck a fortune! Every formation a parade! I LOVE Mortfiles!

Piratkopiering har både positiva och negativa aspekter och antpiratorganisationer fokuserar ofta på ekonomi av förklarliga anledningar, även om deras slutsatser ofta är präglade av missuppfattningen att varje illegal nedladdning skulle motsvara en förlorad försäljning och liknande, men när BSA ska räkna ut en ungefärlig uppskattning av hur mycket företagen förlorar när det gäller illegalt nedladdade program då undrar jag om dom skämtar med oss?!

BSA vill på fullt allvar mena att deras uträkningar står på en solid vetenskaplig grund och att den är statistiskt trovärdig, detta trots att statistiken vilar på en empirisk insamling av data från 15.000 företag och privatpersoner uppdelat i 32 grupperingar, en insamling som gjorts delvis online och delvis ansikte mot ansikte. Det motsvarar alltså 468,75 objekt per grupp i 32 länder av totalt 116 länder som man anser sig kunna visa statistik för.

Visst, man hänvisar till "182 diskreta datainsamlingar", men man uppge inte vilka dom må vara eller hur dom är relevanta. Istället så ger man en formel där man tar antalet programvara som såldes och antalet programvara som installerats på PC datorer där man tar antalet sålda program minus antalet installerade för att få fram ett skiljetal som ska motsvara olagliga kopior. Det låter logiskt, om det inte hade varit för hur man får fram antalet installerade program...

Beräkningsgrunden för hur många program som installerats i dom 116 länderna räknas ut genom att först kontrollera hur många datorer det finns totalt i dom olika länderna och sedan hur många av dom datorerna som förmodligen installerar programvara. Det värdet multiplicerar man sedan med det värde som den empiriska undersökningen lett till, dvs vad 15.000 företag och privatpersoner i 32 länder uppgivit i online enkäter eller vid intervjuer.

Här gnisslar det rejält i logiken och det saknas alla former av beräkningsgrunder som kan styrka en sådan här rapport! Hur ser spridningen ut i enkäten mellan företag och privatpersoner? vart ligger målgrupperna? Hur ser spridningen ut i inköp i förhållande? Vilka länder är det som är representerade och hur representanta är dom för den totala grupperingen av länder?

Om vi sedan räknar in det faktum att antalet datorer som köps ofta ersätter befintliga datorer och därför övertar den tidigare datorns programvara och att det är vanligare att privatpersoner använder gratisalternativ eller demoversioner än företag så blir beräkningsgrunden väldigt skev beroende på förhållandet mellan företag och privatpersoner i enkäten.

Jag hittar inte heller någon beräkningsgrund för begreppet "antal sålda program" och med tanke på att ingen del av undersökningen verkar handla om faktiska siffror, utan på schabloner så antar jag att det syftar på hur många enheter som det producerande företaget har sålt, inte hur många enheter som sålts genom återförsäljare. Det skulle i så fall betyda att mörkertalet för antalet program som fortfarande ligger i lager har stor påverkan på resultatet.

Inte heller hittar jag någon referens till det faktum att många köper program till reducerat pris eller att det finns många program som köps och säljs till betydligt lägre pris än inköpspris. Jag tycker också att inkludera dataspel i en sådan här undersökning urholkar trovärdigheten ordentligt eftersom dataspel i mycket högre grad än nyttoprogram byter ägare och därmed påverkar resultatet på ett sätt som knappast kan vara förenligt med syftet för undersökningen.

Utan att ha tillgång till BSA's beräkningsgrunder så kan jag bara konstatera att för mig är rapporten statistiskt overifierad och kraftigt missrepresenterad. En mer trovärdig beräkningsgrund krävs innan en rapport av det här slaget kan tas på allvar och dom siffror som presenteras kan mycket väl variera med tiotals, om inte hundratals, procentenheter åt båda hållen eftersom det man verkar ha gjort är att höftat lite baserat på en enkät som varken är tillräckligt omfångsrik eller detaljerad för att kunna ge en någorlunda indikation åt något håll.

Skulle jag lämna in en rapport som den här skulle mina lärare skratta åt mig och be mig göra om och göra bättre och det är ungefär den reaktionen jag har av att ha läst BSA's rapport. Om du ska presentera en rapport baserad på empiriska undersökningar och insamlad data så måste du också kunna presentera dom siffror som du drar slutledningar av. BSA kastar bara fram siffror utan redogörelser och tyvärr kan jag bara konstatera att utan redogörelser för data som styrker deras påståenden så är deras rapport bara en massa påståenden utan substans.

Utanför den akademiska världen är det vad som i bästa fall kallas för skitsnack och i värsta fall för en stor fet lögn. Till BSA kan presentera data som styrker deras påståenden så har den här rapporten lika stor trovärdighet som Milli Vanilli's sångtalanger...

[notice]jag har uppdaterat innehållet efter att Staffan Dopping påpekat att jag missuppfattat hans blogginlägg. Jag ber om ursäkt för detta självklart och rätt ska vara rätt.[/notice]

Igår skrev jag om medias hets mot Ola Lindholm och idag läser jag tänkvärda artiklar av Staffan Dopping och Niclas Strandh som båda lyfter fram intressanta tankar. Staffan går mycket pedagogiskt igenom vilket uppdrag media har och hur Ola, genom att tiga gentemot medierna och enbart uttalar sig i kommunikéform, förlorar i trovärdighet. Niclas kikar på det snedvridna förhållandet mellan vad Expressen anser är acceptabelt och vad kanske framförallt bloggosfären anser är ok.

Det fick mig att undra lite vad det är för etiska riktlinjer som Expressen anser att man har följt och hur står dom etiska reglerna i förhållande till vad vi till vardags kallas för hyfs, eller vardags etik. För att kunna få en blick över vad dom etiska reglerna är så sökte jag runt och hittade dom pressetiska reglerna på Journalistförbundet och Allmänhetens Pressombudsmans hemsida.

Det jag reagerade på var att ingenstans i dom pressetiska reglerna så hittar jag ordet "sanning" och ingenstans finns det etiska riktlinjer för hur man som journalist ska uppträda gentemot personer man vill intervjua.

• "Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten. "
  
• "Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling. "
  
• "Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer. "
  

Jag vet inte om det bara är jag som tycker det är konstigt att ord som sanning och sanningsenlig inte förekommer, bara att innehållet ska vara "korrekt" och att "Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten"? Jag läser det som att journalisterna svär sig ganska fria med den beskrivningen och att det är helt ok att skriva hårresande rubriker, bara det kan knytas an till texten sedan på något sätt, en text som ska vara korrekt och granskad så noggrant som omständigheterna kräver?

Men vad ska man publicera då? Dom pressetiska reglerna lämnar stora friheter att tolka dom etiska reglerna lite som man vill:

Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.

Lite förvånad är jag ändå över ordvalet "uppenbart allmänintresse", för vem ska det vara uppenbart för? Allmänheten? Journalisten? Ekonomiansvarige? Jag törs påstå att om det blir en mindre folkstorm när väldigt många kritiserar en publicering, som i fallet med Ola Lindholm nu till exempel, är inte det ett brott mot just den här paragrafen? Fanns det verkligen ett "uppenbart allmänintresse" då? Eller skapade Expressen och övriga media det allmänintresset genom sin publicering?

Det finns fler punkter med liknande uppmaningar att undvika att namnge personer om det inte finns ett uppenbart allmänintresse och en ganska fin uppmaning att uppmärksamma att en person är oskyldig till han eller hon blivit dömd. Där kan jag tycka att media ofta dansar på gränsen till vad man kan tolerera, kanske mest för att man är väldigt oaktsamma med rubriker som gärna tar i betydligt mer än vad jag anser är acceptabelt.

Om vi ska gå vidare med etiken så hittar jag inte heller någonstans att dom texter och bilder man publicerar ska vara objektiva och erbjuda en så fullständig bild som möjligt för att på så sätt visa en så rättvis bild av det inträffade. Till exempel så presenterar Expressen en artikel om hur polisen berättat hur u-bensoylekgonin, som är vad man hittat i det urinprov som Ola Lindholm lämnat, endast kan komma från kokain. Det låter man stå som ett slags bevis för att Ola faktiskt tagit kokain och inte ett ord andas om hur ett sådant prov görs eller vilka tveksamheter som finns vid sådana prov.

Utan att försöka påstå att Ola Lindholm är varken skyldig eller oskyldig, för det har jag ingen aning om, så finner iallafall jag att jag sitter med ett lyft ögonbryn när jag läser riktlinjerna för hur ett prov ska tas och sedan hur osäkert resultatet faktiskt är när man till och med får utslag i dricksvattnet i Stockholm! Det faktum att provet lämnades på offentlig plats och jag förmodar att Ola Lindholm inte fick tvätta händerna innan lämnar ganska stora ytor för tvivel hurvida provet faktiskt kan var tillförlitligt eller inte. Risken för kontaminering är ganska stor vill jag påstå...

För mig är den här typen av uppgifter självklara när man ska rapportera nyheter, speciellt i fall där någon anklagats för ett brott och ännu inte fällts i domstol. Jag kanske är naiv, men min åsikt är att media ska rapportera så objektivt som det bara går och inte bete sig som oss bloggare som skriver för att uttrycka våra åsikter.

Slutligen så hittar jag absolut ingenting om att behandla varken sina medarbetare eller någon annan i sin närhet med respekt. Enligt dom pressetiska reglerna så är det helt ok att stå att ringa på dörren halv tre på natten och trycka upp kamera och mick i ansikten på folk i deras hem eller att ringa hundra samtal efter varandra med en minuts mellanrum, eller det står iallafall ingenting om att trakasserier inte är förenligt med pressetikens regler.

Expressen presenterade en åsikt att dom varit "hänsynsfulla" när dom endast skickat fem sms, ett mail och dykt upp oannonserat två gånger. Thomas Mattson vill gärna trycka på att det var under en månads tid och visst, då låter det inte så väldigt farligt kanske? Problemet är ju bara att det är en påhälsning, fem sms och ett dussintal telefonsamtal under 6 timmar som sedan följts upp av ett obehagligt email, flera telefonsamtal och ytterligare ett sms om vi får tro på Ola Lindholms beskrivning. Detta efter att Ola Lindholm släng dörren i ansiktet och på alla önskvärda sätt visat att han inte vill göra något uttalande.

Här skiljer sig Thomas Mattsons ([twitter]thomasmattsson[/twitter]) syn på hänsyn väldigt mycket från min syn. Om du får dörren slängd i ansiktet och du inte får svar på ditt första eller kanske andra sms så förstår dom flesta normala människor att "aha, han kanske inte vill prata med mig" och där lägger man ner sina försök att låta personen bemöta det man kommer att publicera. Istället fortsätter Diamant Salihu ([twitter]diasal[/twitter]) att skicka SMS och att ringa, till långt in på småtimmarna kan tilläggas, och då är det inte ok längre. I min bok är det trakasserier det handlar om när man gör på det viset.

Att man skickar ett mail är för mig helt ok och jag ger Expressen lite cred för att man inte höll samma linje på email som man tydligen gjort på telefon och spammat Ola Lindholm. Sen faller man igen när Mikael Syren dyker upp igen på trappan och vill försöka tvinga till sig en kommentar. Har en person kategoriskt vägra kommunicera med dig i flera dagar, på flera kommunikationsvägar, då dyker du inte upp i hans hem och försöker tvinga till dig en kommentar.

Även om jag förstår medias frustration att inte kunna erbjuda Ola Lindholms vinkel så måste det ändå någonstans finnas i ryggraden att så gör man inte! Ok om du försöker få en kommentar när han kommer till jobbet eller om du hittar honom ute på stan, men inte i hans hem för det är inte ok i min bok. Om något kan få mig att vilja ha samma sjuka lagar som i USA så är det rätten att skjuta folk som trampar in i mitt hem objudna när jag med all önskvärd tydlighet visat att dom inte är välkomna.

Min summering av dom pressetiska reglerna är att dom verkar skrivna i en tid då media var väldigt annorlunda. En tid då respekt och moral fortfarande existerade och därför inte behövdes skrivas ner. Idag så lämnar dom pressetiska reglerna en lite fadd smak och jag börjar förstå varför media ser ut som det gör idag. Det finns helt enkelt inga etiska regler som säger att du ska bete dig, skriva sanningsenligt eller ens att det du skriver ska vara så objektivt som du kan prestera, så varför skulle någon bete sig annorlunda?

---

Slutligen i den här ganska långa harangen så måste jag ändå knyta an till dom märkliga "uttalanden" som Staffan Dopping (Rättning: Staffan har poängterat att hans åsikt är att trovärdigheten skadas av ifrågasatta personer som tiger gentemot medierna och enbart uttalar sig i kommunikéform och inte syftar på erkännande av brott. ) med flera där man verkar rörande överens att Ola Lindholm på något sätt förlorar i trovärdighet genom att inte erkänna att han begått ett brott, oavsett om han faktiskt har det eller inte. Är inte det ett ganska märkligt samhälle vi lever i när det är bättre att erkänna ett brott som du inte begått än att vidhålla din oskuld?

Är vi så vana med att alla ljuger, politiker, kändisar, media osv, att vi blir förbannade om någon inte erkänner sin skuld utan hävdar att han eller hon är oskyldig? Tar vi för givet att alla är skyldiga eller ljuger idag och är det därför vi börjar se omvänd bevisbörda bli allt vanligare i våra lagstiftningar?

--

Media har ett ansvar och precis som Ola Lindholm måste föregå som ett gott exempel för dom barn han influerar genom sin roll som kändis så har media ett allt större ansvar att föregå med ett gott exempel. Så nu uppmanar jag media att ta sitt ansvar och att se över sina pressetiska regler och införliva tre viktiga stöttepelare:

1. Alltid sträva mot att innehållet ska vara så sanningsenligt som det är möjligt.
   
2. Alltid sträva mot att innehållet ska vara så objektivt som möjligt.
   
3. Alltid visa respekt och hänsyn gentemot kollegor och personer som man vill intervjua.
   

Så nu ligger bollen hos er kära journalister, och jag vet att dom allra flesta av er redan följer dom här tre punkterna, men hur lång tid kommer det att ta innan dom här tre ganska enkla och grundläggande punkterna införlivas i era pressetiska regler?

Vågar ni skriva in dom och kan ni leva upp till dom?

Wordpress är utan tvekan det vanligaste systemet bland mina kunder och därför är det inte helt ovanligt att jag får rycka in och fixa diverse problem. Det som jag ibland möts av är ett virrvarr av databastabeller och plugins i en salig röra och ganska ofta installationer som är i behov av uppdateringar, både när det gäller Wordpress i sig och framförallt plugins.

Det är inte heller ovanligt att jag ibland får förfrågningar om att städa upp Wordpress installationer, som till exempel [twitter]deeped[/twitter] bad mig göra när Deepedition krånglade för ett tag sedan. Oftast handlar det då om etablerade och långlivade bloggar där plugins kommit och gått genom åren och databasen fått nästan ett eget liv.

En Wordpress installation består av 11 databastabeller och jag kan säga det att det är inte ovanligt att se databaser med 50, 100 eller till och med över 200 tabeller, speciellt på Wordpressinstallationer som har några år på nacken. När databasen börjar krypa uppåt i storlek så behöver den trimmas, ungefär som vildvuxna buskar behöver trimmas.

Vildvuxna databaser är inte ett problem egentligen, men det är ett symptom på ett ganska vanligt fenomen, nämligen att det installeras plugins till höger och vänster. I många fall så handlar det om att man vill testa ett plugin, eller så installerar man flera olika till exempel statistikprogram för att se vilket man tycker känns bäst.

Problemet med det förfarandet är att det dels skapas onödigt många tabeller i databasen, dels så öppnar varje plugin möjligheten att en säkerhetsbrist läggs till i Wordpress och dels så tar varje plugin lite mer resurser. För att göra det hela ännu rörigare så är det väldigt vanligt att det ligger dussintals med plugins kvar, men som inte är aktiverade. Tillsammans så blir det ganska lätt lite rörigt och en säkerhetslucka som inte alltid så rolig om någon utnyttjar den.

För att undvika den här typen av problem så brukar jag rekommendera att ha en separat Wordpress installation för att prova olika saker. Använd den till att testa plugins och liknande innan du bestämmer dig för att installera på din aktiva blogg. När ett plugin inte längre ska användas så avinstallera det och ta bort eventuella tabeller i databasen. Låt inte pluginet ligga kvar som inaktivt och försök att undvika en ständigt växande databas för du kommer förr eller senare att få problem om du inte håller efter.

Om du misstänker att du har en orimligt stor databas och ett virrvarr med plugins som kanske du inte ens vet vad dom gör, prata med någon som jobbar med Wordpress och be dom kika på din installation. Se till att du håller koll på senaste uppdateringarna av Wordpress och beroende på hur många plugins du har försök att hålla reda på hur utvecklingen av dom går. Uppdatera alltid till senaste versionen av både Wordpress och dess plugins, eller låt någon ta hand om det åt dig.

Här på Mortfiles kan du få hjälp med information genom forumet som automatiskt skapar nya ämnen när nya versioner av Wordpress släpps. Du kan också posta på forumet och be om hjälp med olika saker relaterade till Wordpress, vilket kan vara förslag på plugins, temautveckling eller andra tekniska aspekter.

När hemsidan börjar bli klar så kommer jag även att ha en tjänst för att städa Wordpress installationer eller för att se till att plugins och liknande hålls uppdaterade. Tills dess så går det bra att kontakta mig om du vill diskutera den typen av tjänst.

Så, frågan lyder...Misshandlar du din Wordpress installation eller vårdar du den?

Jag utmanar dig att våga besvara den frågan om du törs!!

Om Ola Lindholm har eller inte har nyttjat kokain känns för mig väldigt ointressant. Precis som när Mikael Persbrandt basunerades ut som knarkare så skakar jag bara på huvudet åt alla moralister som tycker att det är så väldigt fult att ta kokain, men det är helt ok att supa sig full var och varannan dag, men det är en debatt bäst lämpad i ett eget inlägg...

Det som däremot känns aktuellt är hur media återigen går lång, långt utanför allt som ens kan liknas vid respekt och medmänsklighet. Vi ser det om och om igen hur reportrar får fanatiska självmordsbombare att verka sansade och resonabla, allt för en kommentar så tidningarna ska kunna lägga ytterligare ett lager skitsnack till sin dynga. Dat kan vara så att det är ett fåtal reportrar som hela tiden går över gränsen och att det finns journalister värdiga att bära titeln, men då måste ni se till att dom här personerna som behandlar folk som adeln i England hetsjagar räv får sparken.

Jag har stor respekt för journalister som kan undersöka och luska fram information, riktigt och bekräftad information, personer som visar respekt om någon inte vill tala och som ändå lyckas få fram storyn. Det är den typen av journalister som förmodligen bara finns på TV, eller så syns dom helt enkelt inte lika tydligt som dom ilskna getingarna som surrar runt sina offer tills dom kan sticka gadden i dom och få ett irriterat och illa genomtänkt uttalande från sina offer.

Problemet som uppstår när media beter sig som asätare och kastar ut moral och etik för att snabbt kunna stressa fram löpsedlar som allt för ofta är rena lögner och vinklade sanningar är att folk blir förbannade. Oturligt nog för journalister över hela världen så råkar majoriteten av deras offer vara dom personer som sitter med makt att lagstifta. När vi får getingar som irriterat oss tillräckligt mycket då kommer vi att agera och allt som oftast betyder det att getingarna får möta sitt öde i form av ett gasmoln som kväver dom till döds.

Vi ser redan effekterna av medias allt brutalare och hänsynslösa uppvaktning runt om i världen. I USA börjar kändisarna fysiskt ge igen, och helt rätt om jag får vara ärlig, och rapporter visar att pressfriheten minskar i allt större utsträckning. Allmänheten börjar allt mer ifrågasätta nyheterna som media presenterar och i samma takt som nyhetstidningarnas upplagor minskar så ökar användningen av alternativa informationskällor. I jämförelse med många större nyhetstidningar så går det knappt att säga att trovärdigheten är större eller mindre i jämförelse med till exempel bloggar eller sociala medier längre och det är alarmerande.

För mig finns det inget mysterium i det faktum att nyhetstidningarna långsamt är på väg att dö ut. "Vi har den press vi konsumerar" som [twitter]qpaqex[/twitter] uttryckte det nyss och det kanske stämmer. Problemet är att vi gärna konsumerar skitsnack, men vi är inte så pigga på att betala för det.

Det är svårt för mig att uttala mig positivt om en industri som lever nästan uteslutande på andra människors olycka och misär, men det finns personer som försöker att sticka ut och ta vara på dom positiva händelserna runt omkring oss. Jag vet också att media har en viktig roll att spela som granskande organ och därför så känns det så väldigt tråkigt att se hur media själva skjuter sig i foten gång på gång och trampar över den tunna linjen mellan granskande journalistik och trakasserier.

Så om Ola Lindholm har tagit kokain så tycker jag det är korkat, men oavsett om han gjort det eller inte så har han mina sympatier för den behandling han fått utstå av svenska media med Expressen i spetsen. Ola har gjort mycket gott i sina dagar och han förtjänade betydligt större respekt än den hetsjakt som media utsatt honom för.

Hela historien är en tragedi, inte bara för Ola Lindholm och hans familj, utan för hela världens journalistkår...

New features include:

 

Manage your iPod in Spotify! For the first time, seamlessly manage any iPod classic, iPod nano and iPod shuffle in Spotify. Simply connect your iPod to your computer via your USB cable and watch it magically appear in the new ‘Devices’ section of your Spotify sidebar.Sync all the MP3s contained in your Spotify playlists to your iPod, and purchase the rest through…

 

The all-new Spotify download service! Listening to the music you want to hear, wherever you want it, just got a whole lot simpler - and cheaper.Your playlists are special to you. You’ve spent untold hours putting together your own mix-tape masterpieces on your computer and want to take them with you, but without the trouble of having to buy each track separately, switching music players or breaking the bank? Then look no further.Spotify’s new MP3 download service makes it possible to own your playlists in one easy step. By introducing a range of MP3 bundles, we’ve been able to offer you some of the most competitive prices available - from as little as 50p per song.

Spotify Mobile app now available to all! iPod integration was your biggest request, but there are also a lot of Spotify Free users out there who are iPhone and Android phone owners. You asked for the ability to buy your MP3 playlists and sync to your phones. So we’ve got you covered too…As of today, everyone can download the Spotify Mobile iPhone & Android apps to wirelessly sync your MP3 playlists in Spotify from your computer to your phone. Fire up your mobile app and see your phone appear in the ‘Devices’ section of the Spotify sidebar, ready to rock and roll. No cables required! And did we mention it’s now possible to wirelessly sync these playlists to your iPod touch?

Min första tanke var att om jag slipper hålla på med iTunes så är det positivt (!!), men sedan började jag fundera lite. Om jag kan få alla mina låtar jag redan har synkat till Spotify och sedan ta med mig i mobilen...varför ska jag då köpa Spotify prenumerationer istället för att illegalt ladda ner musik och lägga över i Spotify? Finns det inte en risk att Spotify tappar lite av den stämpel av musikindustrins räddare som man tidigare haft?

Betalfunktionen tycker jag mig ha sett ganska länge, men kanske blir den enklare eller bättre nu? Jag köper inte speciellt mycket musik, men när jag gör det så ska köpet vara enkelt och prisvärt och det tycker jag att Spotify uppfyller på ett bra sätt. Att köpa musik genom iTunes var för att citera en klassiker "like mastrubating with a cheese slicer: slightly amusing, but mostly painful". Kan Spotify få till en bra betaltjänst så kommer iallafall jag att med glädje avstå från vidare tortyr genom iTunes horribla system.

Oavsett hur man ser på möjligheten att lyssna på sin musik i mobilen, även om den är olaglig, så gillar jag hur Spotify tänker. Det är kunden, dvs du och jag, som är i fokus, och där försöker man ge en så bra musikplattform som möjligt även om det kan missbrukas av vissa. Så, tummen upp till Spotify, återigen.

En cookie eller kaka är en liten textbaserad datafil som en webbserver kan be att få spara i webbplatsbesökarens dator. Genom att kakorna i allmänhet skickas tillbaka med varje förfrågan till webbplatsen ifråga är det möjligt för servern att hålla reda på besökarens preferenser eller identitet (i den mån den är känd).

 

Kakorna kan innehålla information i klartext (till exempel preferenser: språk=sv), men ofta krypteras innehållet i kakan, så att användaren inte kan veta vilken information den innehåller. Ofta innehåller kakan endast en nyckel till en databaspost på servern, varvid användaren inte har någon kontroll över hur mycket information som finns lagrad om honom eller henne.

I kakorna kan en tidpunkt efter vilken kakorna inte längre används anges. Då sparas kakorna (beroende på webbläsarens inställningar) på datorns hårddisk, för att kunna returneras också senare. I annat fall lagras kakorna endast i datorns arbetsminne och gäller tills webbläsaren stängs av. Den senare typens kakor kallas ofta session cookies eftersom de används för en enskild session, inte för att lagra information om en kund mellan sessionerna.

 

Källa: Wikipedia

Det som är lite märkligt med införandet av "Kaklagen" är att den verkar tolkas olika bland jurister och politiker. Lagen, eller direktivet som det egentligen är, är skriven som så att varje kaka aktivt måste godkännas. Det betyder att varje gång en kaka ska lagras på din dator måste du som användare aktivt säga att det är ok. Regeringen å andra sidan har tolkat samma direktiv som att det räcker att ha sin webbläsare inställd på att ta emot kakor automatiskt.

Problemet är bara att dom flesta webbläsare har som grundinställning att acceptera kakor automatiskt och då blir det lite svårt att hävda att användaren aktivt gjort ett val att ta emot kakor i allmänhet och en specifik kaka i synnerhet. För att lagen ska följas som den är skriven så ska alltså alla kakor på en webbplats skicka upp ett fönster och du måste manuellt välja vilka kakor du ska acceptera.

Om du stänger av att din webbläsare ska acceptera kakor automatiskt så får du en fingerkänsla om hur det kan se ut. Det är ingen rolig upplevelse vill jag lova och efter ett tag så klickar du automatiskt bort alla kakor samtidigt som du svär och hytter näven mot skärmen.

Frågan är hur den här lagen ska tolkas och det lär vi inte få veta innan den hamnar i domstol vad det verkar, vilket också är ett jäkligt bra sätt att implementera nya direktiv. Sen är ju frågan om kakor är så väldigt farliga så när kommer lagen som kräver att du godkänner till exempel javascript eller flash som kan exekvera skadlig kod i din webbläsare...eller varför inte gif bilder som kan infektera din dator med virus?

Hur stort problem är egentligen kakor? Vad är det som EU vill förhindra med den lagstiftningen? Nog borde det finnas viktigare, och mer logiska, saker att lagstifta om?

Det är fantastiskt hur ett par små uppmuntrande händelser kan göra underverk för både moral och hälsa och i veckan har det blivit ett par sådana händelser som verkligen lyft mig från förtvivlans töcken. Jag har uppmärksammats på mycket hedrande och smickrande sätt från lite oväntade håll och fått ett par riktigt fina arbetsförfrågningar. Jag vill inte riktigt berätta vad det handlar om än eftersom ingenting är klart än, men jag ler glatt iallafall om det kan vara en ledtråd ;)

Imorgon är det dags att kasta in vad jag hoppas ska bli en sista dugga för Bildbehandling för publicering som vi hade i förra perioden. Med det så känns det som jag kan andas lite lättare på skolfronten, även om 3D kursen börjar få lite väl många timmar som krav för labbarna, men det ska nog gå. Sedan ska vi bara se om det kommer någon omtenta på Bildhanteringen som vi hade före jul (det har gått lite troll i den kursen...) eller om den kommer till hösten. Studierna är fortfarande lite kaotiska och jag har ingen aning vad som händer till hösten egentligen, men beroende hur sommaren blir så ska vi se om jag ska sikta på dubbel examen i Grafisk Design och Informatik eller inte...

På projektfronten så stångas jag fortfarande med Kodmyrans system lite även om det långsamt börjar klarna lite och på företagssidan så minskar att göra högen dag för dag. Jag börjar känna lite smått panik att få ut webbsidorna, men jag får ta det lugnt och ta det i den takt jag hinner känner jag. Förhoppningsvis så kommer sidorna upp dom närmaste veckorna för det är svårt att locka nya kunder utan information...

Privat så är jag äntligen tillbaka på gymmet igen efter nästan två veckor och det känns skönt. Även om själen skriker varje morgon som jag släpar mig upp så är det som balsam för hjärnan att få lämna allt bakom sig och hänge sig helt till fysisk ansträngning. Kroppen protesterar lite, speciellt som jag kör på tom mage och under tidspress så det blir komprimerade pass med lite vila mellan reps och ibland supersets (biceps / triceps dagar går det fort!). Långsamt tycker jag det börjar ge effekt också så när jag kommer igång med simningen också så ska det nog bli riktigt bra!

Snuvan har gått ner också så nu är det bara lite pollen som spökar, men det kan jag leva med. Livet leker och även om jag fortfarande är rätt stressad så känns det lite lättare att andas...

Tänk så fort saker och ting kan förändras!