Varför jag (också) undviker festligheter med alkohol

Ända sedan jag var liten har jag undvikit festligheter med alkohol. Eftersom jag inte dricker alkohol själv så har det aldrig riktigt lockat att umgås med andra som dricker. Visst har jag gått på fester och skrattat åt andra som blivit fulla och betett sig som puckon, men det har aldrig riktigt varit något som jag tyckt varit "kul". Ju äldre jag blir, desto mindre intresserad av festligheter med alkohol har jag blivit.

Missförstå mig rätt.

Jag har inga som helst problem med att folk dricker. Det är upp till var och en att bestämma om man vill dricka eller inte. Ett par glas vin till maten eller någon öl framför teveapparaten är inget jag ens noterar mer än om personen skulle dricka läsk eller mjölk. Det är inte alkoholen i sig jag avskyr, det är när "kepsen släpper", dvs när alkoholen börjar stänga ner de högra hjärnfunktionerna och omdöme och tankeförmåga försämras.

Röstnivåerna går upp och intelligensen går ner. Låga skämt, dumma kommentarer och man ska prata känslor. Nu börjar mina nerver vibrera och det är oftast när den glada stämningen övergår i en mild grad av salongsberusning som jag lämnar festligheterna. Jag brukar säga att jag har en tvåtimmars gräns och sedan vill jag åka ifrån festligheterna.

Vad är det då jag tycker är så jobbigt med småfulla människor? Tja, jag har sett rätt mycket under mina år när det gäller fylla och även om en lätt berusning inte alls är samma som ett flygplan som står och kräks på chefen på julbordet så blir jag irriterad. Personer som dricker blir annorlunda och med sämre omdöme och tankeförmåga så blir jag väldigt provocerad av att jag ska behöva försöka konversera med människor som kan haspla ur sig vad som helst på det mest ointelligenta sättet. Det är som att sitta ensam i ett rum med personer som medvetet valt att bli neandertalare för att kunna ha "kul". För mig är det ungefär lika attraktivt som att spendera en kväll med lobotomerade personer med tidiga stadier av Alzheimers.

När jag vill ha trevligt och umgås med andra så vill jag ha intelligent och personlig dialog. Jag vill kunna sitta ner och prata i lugn och ro om allt mellan himmel och jord med en person som jag tycker är intressant. Det är något som jag finner näst intill omöjligt att göra med någon som är påverkad. Hur kan man föra en intelligent dialog med någon vars omdöme och tankeverksamhet är nedsatt? Hur kan man ha en personlig dialog med någon som inte är sig själv? För mig kan detta bli väldigt påfrestande och det ligger högt på min lista över saker som kostar energi.

För mig är det trevligt med tillställningar när alkoholen är det där lilla extra, inte när det är huvudsyftet. Ett glas vin eller två till maten eller kanske en whiskey eller Baileys efter maten att smutta på ser jag som en lagom nivå. Klämma 2-3 nubbar till sillen med ett antal öl och cider till maten innan man tar whiskey och irish coffe till efterrätten är lite över gränsen för mig. Då tar jag och checkar ut lite tidigare och låter de som tycker att den typen av umgänge är kul, för jag är väl medveten om att majoriteten inte känner som jag.

För mig är det här ingenting konstigt och jag ber absolut inte om ursäkt om jag tackar nej till tillställningar med alkohol om det finns en risk att det blir lite för blött eller om jag inte kan lämna tillställningen när jag vill. Det är den jag är och om någon tycker det är konstigt eller inte kan förstå varför jag känner som jag gör så är det deras problem. Jag behöver inte förklara för någon och de som känner mig och bryr sig om mig förstår detta och accepterar hur jag känner.

Jag vet dock att det finns de därute som har problem att förklara varför man drar sig för att gå på tillställningar med alkohol, så den här bloggposten är för att visa att ni inte är ensamma. Oavsett om ni tar avstånd av ideologiska skäl, personliga skäl eller som för mig att ni finner ointelligent sällskap, på grund av alkohol, otillfredsställande och energikrävande, så finns det gott om likasinnade som förstår dig!