Jump to content
Search In
  • More options...
Find results that contain...
Find results in...
  • Träning

    36 blogg poster in this category

      10 oskrivna gymregler för nybörjare

      Då är det nytt år igen då och gymmen kommer att svämma över av personer som vill försöka ändra sina liv. För att lyckas krävs disciplin motivation och kunskap om de regler som gäller på gymmet. Dessa regler är oftast oskrivna, men gäller i högsta grad på samtliga gym.Som ny på gymmet så är det inte lätt att ha koll på alla regler som gäller, men att bryta dem brukar leda till en tillsägelse förr eller senare och innan dess en hel del sura miner från oss mer erfarna gymbesökare. Har du otur så kan det till och med leda till konflikt och i värsta fall så blir du utkastad från de mer fokuserade gymmen, så läs och begrunda så du kan undvika den typen av problem.Som ny besökare på gymmet så hjälper reglerna dig att kunna fokusera på träningen så du slipper gå och irritera dig för det är nog så svårt att bibehålla disciplin och motivation som det är. Att du själv följer reglerna hjälper således inte bara dig själv utan du visar även hänsyn gentemot andra.Reglerna:När du är klar med din övning så plockar du undan efter dig.Det låter som en självklar regel, men det är förmodligen den regel som flest bryter mot.  Det betyder inte bara att du sätter tillbaka hantlar och skivstänger, men också att du plockar bort viktskivor efter dig, både från golv och utrustning. Jag hör kommentarer som "det är ju standard vikt så den kan vara kvar", vilket är väldigt egoistiskt. I ett normalt gym så finns inga "standard vikter" eftersom spannet på besökare  är alltifrån svaga/ovana besökare till superstarka/proffs besökare. Att tro att någon vikt kan vara standard när spannet är så stort är bara latmasken som får hjärnan att tänka fel.
      Om du inte plockar undan efter dig så betyder det att den som kommer efter dig måste plocka av vikterna som du lämnar. Om du haft stora vikter så kan det till och med betyda att den som kommer efter inte ens kan plocka av vikterna, vilket i sin tur minskar den personens självkänsla och motivation och det kan leda till att den personen slutar träna som resultat. Viktskivor på golvet är inte bara stökigt och irriterande, de kan även orsaka stora skador. Jag har sett personer som snubblat på viktskivor och gjort illa sig ordentligt och bär du på utrustning när du snubblar så är det oftast inte bara fot/knä/korsled som kan fara åt fanders för du landar oftast på utrustningen du bär med katastrofal utkomst.
      Torka av möbler när du är klar.Inte heller något konstigt, men konstigt nog så struntar många i det ändå. Även om de flesta möbler på gymmen är gjorda så att de är enkla att torka av så börjar de lukta om de inte torkas av, något som de flesta inte uppskattar. På samtliga gym så finns det papper och någon form av tvållösning som ska användas och det spelar ingen roll om du svettas som en gris eller inte. Du har fett och svett på kroppen och lämnar alltid saker efter dig i form av hudavlagringar och bakterier, så det ska alltid torkas av när du använt en bänk eller maskin.
      Om det ligger en handduk/vattenflaska på en maskin eller om det ligger hantlar/skivstänger på golvet är de upptagna.Under förutsättning att #1 fungerar så betyder en handduk eller vattenflaska på en maskin att den är upptagen. Oftast är det så att den används i kombination med något annat under ett så kallat superset. Samma sak om det ligger hantlar eller skivstänger på golvet, då är det någon som använder dem.Normalt så ska maskiner och annan utrustning inte utnyttjas för länge, så det finns en 3 minuters regel som säger om ingen återvänt till utrustningen på tre minuter så används den inte längre. Om du kör ett superset där den ena övningen tar mer än 3 minuter så ska du lägga undan utrustningen och kan inte räkna med att det finns kvar när du behöver den.
      Fråga om det går bra att köra mellan / Släpp in mellan set om någon frågar.Om någon kör i en maskin eller använder vikter som du behöver, så fråga om det går bra att köra mellan. Kliv aldrig in och kör utan att fråga för det är oartigt och respektlöst, speciellt om personen som kör blir störd i sin träning. Om personen säger nej så respektera det och vänta, eller ta nästa övning i ditt schema för då har personen förhoppningsvis en anledning som att hen kör blitz-sets, dvs set med väldigt kort tid mellan så det inte finns tid för någon att köra mellan.
      Om du kör mellan så återställ vikterna efter dig i varje set för att visa respekt till den som kör tillsammans med dig.Om du själv kör och någon frågar om de får köra mellan så släpp in dem om det inte påverkar din egen träning negativt.  Om du inte vill släppa in så ge en ungefärlig tid för hur lång tid du behöver för att göra klart dina sets. Om du inte släpper in så se till att det finns en giltig anledning, som att du kör blitzar eller att det tar för lång tid att ändra vikterna.
      Släng inte vikter omkring dig och låt som en brunstig älg.Visst det ser coolt ut när jättarna kastar ifrån sig vikterna och låter som att de just lyft en mindre buss, men såvida du inte just spräckt dina kläder och blivit grön eller är själv på gymmet så gör inte likadant. Att kasta ner vikterna görs endast när vikten är så stor att det finns risk för skador att lägga ner vikterna och på de flesta gym så finns det inte tillräckligt stora vikter för att det ska vara en giltig anledning.
      Om du kastar runt vikterna så är risken stor att de studsar och skadar såväl andra besökare som inredning, vilket är respektlöst och korkat. Håll dig till vikter som du säkert kan sätta ner för annars gör du förmodligen inte övningen strikt nog iallafall.Att stöna och stånka är oftast inga problem så länge det görs med måtta.
      När du börjar låta som om du ska invadera en medelstor by i slutet på 900 talet eller som en brunstig älg med storhetsvansinne, då är det inte längre ok och du är respektlös till de andra besökarna på gymmet. Kom ihåg att även om du själv har hörlurar på dig så hörs du ändå...
      Sitt inte och snacka skit eller pilla på mobilen.Att gå runt och snacka med kompisen är ok så länge det görs med respekt, dvs håll tonen nere och undvik att snacka när det är andra som tränar i närheten. Om du ska snacka skit, så stå upp och håll dig ur vägen så du inte sitter och tar upp träningsplats på bänkar eller maskiner. De är till för att tränas på, inte för att sitta och snackas på. Om du är pigg nog att snacka skit på gymmet är du pigg nog att stå upp också.Samma sak med mobilen. Stäng av knappljud och ringsignal när du är på gymmet så du inte stör. Många lägger idag in sin träning direkt i mobilen så det är ok att pilla på mobilen, men gå åt sidan när du gör det så du inte stör eller tar upp träningsplats.
      Tänk på hygien och dofter.Kom inte in på gymmet och lukta som en askkopp, parfymavdelningen på Åhlens eller som om du jobbar som mögelsanerare. Om du måste röka innan gymmet så gör det i god tid innan så du kan vädra bort lukten och om du kommer från en parfymfabrik så tvätta av dig innan du börjar träna. Samma sak om du tränar varje dag så se till att du har tillräckligt många uppsättningar med kläder så du kan tvätta kläderna ordentligt mellan passen så de inte stinker mögel eller gammal svett.Om du svettas mycket och har en kraftig svett-doft så se till att du har en tjock tröja och ordentligt med deo (inte parfym!) så doften hålls under kontroll. Tänk på att kraftiga dofter kan påverka de andra besökarna på gymmet negativt och för vissa, som för mig, så kan starka dofter medföra fysiska obehag som illamående, huvudvärk och yrsel, så försök kontrollera dina dofter i den mån det går.
      Ha rätt utrustning.Se till att du har träningskläder som är passande för ingen vill se ditt underliv när du kör squats i för små shorts utan underkläder eller kliva i lera och grus när plastskydden du har på dina uteskor går sönder och börjar läcka. Inte heller vill någon sitta i oljefläckarna du lämnar när du kör i arbetsbyxor eller kliva runt i din fotsvett med vårtor, fotsvamp och annat för att du kör i strumpor eller barfota. Ett par gympabyxor, t-shirt och lämpliga inneskor är allt som behövs, så se till att det är vad du har på dig. Personligen kör jag med handskar för att inte svetta ner utrustningen och för att inte lämna hudavlagringar, men det är inte ett krav.
      Gå/stå inte framför någon när hen tränar.Att gå eller stå framför någon när denne kör är respektlöst och kan störa dennes koncentration. Ofta kör man framför en spegel för att kontrollera sin form och för att bibehålla fokus på det man gör och om någon kliver in i synfältet så blir det en störning. Så istället för att kliva framför så gå bakom om du ska hämta vikter eller passera till en ny maskin för att undvika att störa.
      Be om hjälp om du behöver.Om du är helt ny på gymmet så boka en tid med en personlig tränare. Det kostar en del, men det kan förhindra skador som tar år att läka ut om ens någonsin. När du fått den introduktionen så var inte blyg att be om hjälp på gymmet. Ett sätt är att fråga om du får gå mellan någon som kör en övning du vill lära dig och sedan fråga om du kan få hjälp att köra den. Många på gymmet hjälper gärna till om du frågar snällt, men ibland så är de för fokuserade på sin träning och då säger de nej.
      Om du kör tungt och känner att du skulle behöva lite hjälp att krama ut det sista, så fråga om någon kan hjälpa dig att spotta som det kallas. Om den du ber om hjälp får träna mer än dig så kör du för tungt och ska gå ner i vikt nästa gång istället.När du ber om hjälp, se till att personen du frågar verkar mottaglig. Du ser oftast på blicken och personens fokus om personen är mottaglig eller vill vara ifred. Om personen har hörlurar och en frånvarande eller "aggressiv" framtoning så är det oftast inte läge att fråga just den personen om du inte vet att hen brukar vara vänlig nog att hjälpa till ibland.
      Med dessa regler så kommer du långt med ditt gymbesök, men kom ihåg att det absolut viktigaste är att balansera ditt självfokus som ett gymbesök betyder med respekt för alla andra på gymmet. Respektera lokalen och den positiva förändring den representerar, både för dig själv och andra. Var en förebild, både i din träning och din attityd gentemot dina medbesökare på gymmet.

      2014 var ett misslyckat träningsår

      Så börjar det bli dags att reflektera över året som passerat, men än finns det några dagar kvar på 2014 så jag tänkte bara reflektera över en del av året: träningen.
       
      2014 var ett riktigt uselt år för träning för mig, trots hög ambition och bra start med min 10k pushups utmaning. Tyvärr så blev jag tidigt sjuk och sedan avlöste den ena åkomman den andra. Som grädde på moset så halkade jag ner i en liten depression också under våren. Detta ledde till ett träningsår som inte direkt var vad jag hade hoppats på.
       
      Idag väger jag in mig på mellan 110 och 115 kilo efter att ha gått hårt åt på godis och julmat, vilket är lite lägre än vart jag började för knappt 2 år sedan. Som lägst var jag nere på ca 105 kilo vid årets början. Det är lätt att stirra på vågen och känna en viss uppgivenhet, men trots ett riktigt, riktigt dåligt träningsår och trots att vågen visar mer än önskvärt så är jag inte helt missnöjd.
       
      Visst, vågen pekar på iallafall 10 kilo för mycket, men mina kläder sitter fortfarande löst och när jag ser mig i spegeln så är det långt ifrån samma fysik som för knappt 20 månader sedan. Jag har lagt på mig ganska bra med muskler under året, trots att det ibland varit långt mellan gångerna. Det beror förmodligen på att jag hittat en "rytm" som passar mig där jag både kör tungt, snabbt och med många repetitioner.
       
      Jag har fått bra respons sedan jag ändrade till sexor och utökat seten till 8-10 med minimalt med vila mellan.Viktmässigt så har jag knäckt 100 kilos gränsen i bänkpress och där närmar mig i snedbänk också. I squats, marklyft och shrugs i smith-maskinen så har jag redan knäckt min kroppsvikt (115 kilo). Jag har inte försökt köra tungt, men ändå pressat mig själv samtidigt som jag varvar med hög-reps på vissa övningar. Detta har gjort att jag varit så gott som skadefri under 2014.
       
      Under 2015 så hoppas jag kunna träna lite mer och hålla mig friskare än 2014. Jag ser att jag behöver fokusera framförallt på bålen som är extra svår för mig att träna på grund av min tratt-bröstkorg. Jag behöver också komma igång med benträningen ordentligt och se till att stretcha ut benen och ryggen. Just nu har jag problem med vaderna som jag får blodstopp i när jag springer för jag har för stela vader som inte klarar av att släppa ifrån sig blodet ordentligt.
       
      Det blev ingen kampsport under 2014, vilket beror på att det inte alltid går att pussla med schemat. Jag jobbar 12 timmars dagar oftast om jag räknar med restid och om vi sedan lägger till hämtning och lämning i skola och fritids så blir det ganska få timmar över. Förhoppningsvis så kan jag återgå till att träna lite thaiboxning igen och jag är lite sugen på att försöka få till Tae Kwon Do också eftersom jag behöver jobba på min smidighet och det är väldigt bra träning för bål och ben.
       
      Jag började träna med en kollega på jobbet som har lite svårt att motivera sig då han känner sig lite vilsen bland alla maskiner och stänger och det är något som jag hoppas kunna fortsätta med under 2015. De passen blir inte så effektiva för mig, men det är en liten extra träning och jag gillar att kunna lära ut lite av det jag lärt mig de senaste 25 åren.
       
      Så, jag lämnar 2014 bakom mig redan nu och ser fram emot ett bättre träningsår 2015.

      Att kliva ur sin bekvämlighetszon och växa

      Jag ser dem nästan dagligen nu på gymmet. Leende promenerar de på sina löpband, gör sina situps och smårycker lite i utrustningen. För 20 år sedan hade deras närvaro irriterat mig, men idag ser jag på dem med helt andra ögon...
       
      Nybörjarna, återvändarna. Överviktiga, underviktiga. Mer intresserade av att prata med varandra än att träna. Gör övningarna halvhjärtat och ofta helt fel. Vissa ser dem som stoppklossar, hinder från att själv kunna träna effektivt, men jag ser istället individer som kliver ur sin bekvämlighetszon och tar sina första stapplande steg mot ett nytt liv.
       
      Jag ser potential, knoppar som ska slå ut i färgglada blommor, puppor som snart ska släppa ut en magnifik fjäril, jag ser ett ljus på väg att födas. Vem är då jag att förneka dem deras stapplande steg, vem är jag att sätta mina framsteg för deras? Mina steg är redan stadiga och min riktning fokuserad, men deras är stapplande och jag vet att om de faller så är risken stor att de aldrig kommer på fötter igen.
       
      Så jag lägger känslan av frustration åt sidan och observerar hur deras stapplande steg långsamt blir allt säkrare, hur deras fokus långsamt skiftar från socialt umgänge till gemensamt fokus och stöttning mot målet som de delar. Jag ser ljuset växa sig starkare och jag gläds åt deras ständigt ökande självförtroende. Jag ser hur några faller och deras närvaro försvinner från gymmet med sorg i hjärtat.
       
      Min egen resa har bara börjat igen och ett citat från Marianne Williamson ekar i mitt huvud:
       
       


      Our deepest fear is not that we are inadequate,
      but that we are powerful beyond measure.
       
      It is our light, not our darkness, that frightens us.
      We ask ourselves, Who am I to be brilliant,
      gorgeous, handsome, talented and fabulous?
       
      Actually, who are you not to be?
      You are a child of God.
       
      Your playing small does not serve the world.
      There is nothing enlightened about shrinking
      so that other people won't feel insecure around you.
       
      We were born to make manifest the glory of God within us.
      It is not just in some; it is in everyone.
       
      And, as we let our own light shine, we consciously give
      other people permission to do the same.
       
      As we are liberated from our fear,
      our presence automatically liberates others.
       
       
      Jag fortsätter min resa och minns att det är ok att vara ny, att famla i mörkret och prova mig fram med stapplande steg för så länge som jag utmanar mig själv så kommer jag närmare min potential. Jag påminner mig också om att när jag kan hjälpa någon annan på sin väg så tar det inte tid och energi från min egen resa utan stärker oss båda tiofaldigt.
       
      Det finns ingen blick med outtalade anklagelser, ingen föraktfull eller nedlåtande kommentar och ingen åsikt i världen som kan få mig att vika från den väg jag valt. Det finns bara en person i hela världen som kan få mig att tvivla, tveka och falla och det är jag själv.
       
      För varje ögonblick av tvekan och tvivel, när jag vill vända mig om i sängen och somna om, hoppa över dagens träning med en självförnekande, halvhjärtad förklaring så finns ett ögonblick av oförfalskad stolthet och inspiration. Det kan vara en arbetskamrat som tar sina första steg eller ändrar sina rutiner för att jag har inspirerat, en uppmuntrande kommentar eller min frus uppskattande blickar när jag kliver ur duschen.
       
      Varje dag kliver jag ur min bekvämlighetszon ett litet steg i taget. Jag sätter nya mål och nya utmaningar, både fysiskt och mentalt. Varje dag uthärdar jag smärta och trötthet, övervinner svårigheter och löser problem och varje dag går jag till sängs nöjd med vad jag har åstadkommit.
       
      Mina första stapplande steg är bara början på en resa som ska vara livet ut och jag uppskattar all sällskap jag kan få på resan mot framtiden. Är du redo att kliva ur din bekvämlighetszon och göra mig sällskap en bit på vägen?

      Att utmana sig själv och att inte gå för långt

      Det börjar närma sig slutet på 2013 och jag sitter och klurar på vilka utmaningar jag ska utsätta mig själv för nästa år. En utmaning är redan klar och det kommer att bli en tuff utmaning där jag ska göra 10.000 armhävningar på ett år. Jag funderar även på att ta mig an Vansbrosimningen igen, fast frågan är hur hårt ska man testa sig själv?
       
      Jag klurade ganska länge innan jag bestämde mig för att sätta upp #10kpushups där jag, genom weighttraining.com, utmanar resten av världen att försöka göra 10.000 armhävningar under 2014. Tanken är att det ska vara en utmaning som utmanar under en lång period så att det uppmanar till en livsstilsförändring långsiktigt. Just nu är det en hel del som anmält sig och jag räknar med att det blir betydligt fler runt nyår.
       
      Vansbrosimningen har jag gjort en gång tidigare. Då var jag otränad och trots det gick det ganska bra även om tiden inte var så mycket att hurra för. Jag har varit sugen på att köra igen och då köra flera lopp under samma helg, men det har av olika anledningar inte blivit av. Nu funderar jag på om jag ska försöka mig på en tredagars med tre, eller kanske till och med fyra lopp, men frågan är hur mycket kroppen orkar med på en och samma dag och om kroppen håller för tre dagars fysisk utmaning. Kanske försöker jag bita lite mer än vad jag klarar av, men det återstår att se.
       
      Jag ska fundera lite till och undersöka möjligheterna att träna simning häromkring innan jag bestämmer mig helt. Det kostar en del också så om jag kör så ser kostnaderna ut ungefär så här:


      4:e Juli: Buss från Stockholm till Vansbro: 319:-
      4:e Juli: Halvsim: 790:-
      4:e Juli: Öppen Älv: 865:-
      4:e Juli: Boende: ???
      5:e Juli: Vansbrosimningen: 865:-
      5:e Juli: Boende: ???
      6:e Juli: Kortsim: 720:-
      6:e Juli: Buss från Vansbro till Stockholm: 319:-
      Totalt så blir det 3678:- plus boende vilket inte är katastrofalt mycket pengar, men ändå ganska mycket pengar att lägga ut. Kör jag bara ett lopp på fredagen (vilket känns troligt) så blir det ca 800:- mindre.
       
      Så nu ska jag fundera på detta lite och se hur livet känns efter nyår. Jag har fram tills i mars på mig att bestämma mig innan priserna går upp igen. Tills vidare så är det #10kpushups som gäller och mina två mål att nå 100 kilo i bänkpress och klara 10 strikta repetitioner pull-ups i rad.
       
      Vilka utmaningar planerar du inför 2014?
       
       

      Badminton med sonen ger mersmak (och träningsvärk)

      Igår så följde jag med övriga familjen och spelade badminton. Det var några år sedan sist jag spelade badminton, men oj så kul det var! Min son är dessutom nästan proffs nu så jag fick verkligen röra på fläsket.
      Min son och min fru har spelat badminton ett tag nu, men jag har ofta svårt att kunna komma med på grund av arbetstider och pendlingstid. Igår så hann jag dock med att följa med, även om jag var ganska sliten efter två workshops.
      Jag är lite ringrostig kan man säga med en eller två tillfällen på typ 20 år. Min son är dessutom riktigt, riktigt duktig så det bäddade för en lång och hård timme. Något som jag inte tror någon av oss räknade med var att vi skulle ha en timmes lång skrattattack så käkarna och magen värkte.
      Vi beslutade tidigt att skippa poängräkning och bara ha lite kul. Istället spelade vi lite som vi kände och gjorde något kul av alla kantbollar och konstiga slag som vi lyckades få till. Jag hade en riktigt trevlig timme även om jag är lite otränad och min son är proffs på stoppbollar...
      Idag värker det lite överallt av ovana rörelser som att spring åt två håll samtidigt och slå på en boll bakom ryggen på mig själv. Det värker dock på ett bra sätt och jag ser fram emot nästa pass redan!
       

      Banta är för puckon!

      Bantning trycks ner i halsen på oss genom alla medier och trots att alla idiotiska bantningskurer garanterar viktminskning så blir vi bara fetare, frågan är varför.

      Svaret på den frågan är självfallet att bantning är för puckon! Om man vill gå ner i vikt så är det inte att minska på energi intaget man bör fokusera sig på utan att öka energi förbrukningen i kroppen och se över vad det är du stoppar i dig så att matvanorna blir bättre lämpade för den vikt du vill uppnå.

      När man bantar så händer föjande saker:

      Vid minskat energi intag går kroppen i svältläge.
      Man förlorar ett par kilo i början av bantningen till följd av vätskeförlust.
      Man tappar i muskelmassa till följd av lägre aktivitet och brist på mineraler och vitaminer.

      Att börja banta går oftast riktigt bra och man tappar snabbt lite vikt som för många ses som ett bevis på att bantning fungerar, men det enda men egentligen blir av med är vätska. Istället ställer kroppen in sig i svältläge, vilket betyder att den minskar energiföbrukningen som konserverar kalorier och stoppar varje liten gnutta överflöd direkt till fettreserverna.

      Efter ett tag blir situationen ohållbar och man påverkas negativt psykologiskt och man blir vresig och irriterad innan kroppen till slut tvingar hjärnan att ge efter för behovet att äta. Det är därför alla bantningskurer är korta eftersom dom aldrig fungerar långsiktigt.


      När man väl börjat äta igen så är kroppen fortfarande i svältläge och man inte bara går upp till normal vikt igen, man lägger ofta på sig lite dessutom! Detta märks ofta inte så mycket eftersom man ofta tappar i muskelmassa också, vilket som bekant väger mer än fett...

      När man tappar i muskelmassa tappar man även dom "förbränningsugnar" som finns i musklerna och det leder till minskad förbränning och ökad trötthet. Vips så är man nere i bantningsträsket igen för en ny värdelös kur.

      Det här är ju ingen revolutionerande upptäckt utan ett vetenskapligt faktum, så varför fortsätter folk att banta när dom vet att det inte fungerar? Svaret är enkelt...Media säger att det fungerar och vi vill så gärna tro på dom. Alternativet är dessutom mycket jobbigare och vi är ju så trötta....

      Bantning är en gigantisk industri och inte bara bland alla tusentals värdelösa bantningskurer utan hela tidskrifter har dedikerats till att pumpa ut fler verkningslösa tips till småplufsiga hemmafruar och medialt skadade ungdomar. Till och med våra dagstidningar har med jämna mellanrum bantning som löpsedel till och med, då förstår ni hur farligt bantning är...och hur urbota dumma och lata vi är som går på det, gång på gång.
      Vad ska man göra då för att gå ner i vikt? Svaret är löjligt enkelt: Ät ordentligt och rör på dig fetto! Nu kan jag redan höra gnället: "Jag går ju hela tiden på jobbet, jag står hela dagarna, jag äter ju redan ordentligt..."Visst, det är vad du tror, men tänk efter lite nu...hur många muskler aktiverar du under en dag och hur mycket? Aktiverar du dom för att öka blodgenomströmmning, eller bryter du sakta ner musklerna genom upprepade monotona rörelser? I tid räknat, hur många minuter aktiverar du musklerna totalt, dvs hur länge är en muskel spänd totalt uder dagen?



      För dom flesta personerna blir svaren tragiskt nog att det är väldigt liten positiv aktivitet i musklerna och istället väldigt mycket monoton och slitande rörelse som bryter ner kroppen när man försöker lista ut hur aktiv man är. Där har du roten till din övervikt. Ju mer du sliter på kroppen istället för att bygga upp den, desto mindre energi får du och din förbränning minskar i takt med musklernas förtvinade.



      Titta sen på dina matvanor och fundera lite på när du äter och i vilken mängd. Normalt för människan är ett pyramid liknande matintag. största mängden mat intas på morgonen och sedan minskas under dagen tills vi går och sover. Jag vet ingen som äter så utan vi gör tvärtom med en liten och ens någon frukost och sen en stor middag på kvällen inna  vi ska sova. Helt fel med andra ord eftersom förbränningen är som lägst på kvällen och då blir det som på jobbet när man har för mycket att göra, man stoppar undan det tills man har mer tid och ja..det blir fett istället för energi.

      Så är du seriös och vill verkligen gå ner i vikt?
      Då ska du göra så här:

      Stäng av TV, Radio, Stereo, Dator och allt annat som låter eller visar bilder. Ställ dom på vinden om så behövs.
      Vänd på dina matvanor och ät "baklänges" med flera mellanmål under dagen.
      Börja simma. Skit i om folk glor eller om du känner dig fet för du är bättre än dom och är på väg att minska i vikt medans dom förblir idioter.
      Ta en skön promenad i naturen lite då och då, gärna i sällskap. Jäkta inte, utan bara gå för att det är skönt att komma ut lite.
      Besök vänner lite då och då, bara för att umgås.
      Kasta ut alkohol och om du kan, cigaretterna. Du blir bara dum i huvudet och luktar illa, plus att du går upp i vikt långsiktigt. Måste du gå på krogen gör det nykter även om det känns jobbigt.
      Ha inte bråttom med att gå ner i vikt, det kommer aldrig att hända så fort som du önskar iallafall. Njut av att gå ner i vikt istället.
      Kasta bort alla idiotiska bantningstidningar och ignorera alla skräptidningar som försöker få dig att bli fet igen genom fler idiot nep för viktminskning.
      Långsamt minska ditt socker intag. Gör du det snabbt kommer du bara att må dåligt eftersom socker har samma effekt som knark och du vill ju inte bli en pundare som är ute efter nästa "fix" utan lite smalare.
      Gå och sola solarium/sitt ute och sola. Även en liten gnutta färg gör underverk och du känner dig piggare och fräschare. Har du mäjlighet att sola ute så gör det. Seretoninet gör digg pigg!
      Hitta en träningsform som passar dig och kör hårt. Det behöver inte vara styrketräning eller löpning. Prova alternativ som dans, yoga, kampsport, curling, paddling eller vad som helst som aktiverar dig. Hitta något som är kul och som passar dig. Skit i alla tabun om att man inte kan för att man är fet, det är bara taniga fjollmodeller som hittat på dom och dom har knarkat ihjäl sig eller är feta nu iallafall.
      Försök att bryta igenom dom lögner som du lever i som samhället satt upp. För att man har lite övervikt är man inte dum, fet och ful, tvärt om. Du är smart och attraktiv oavsett vad andra säger. Dom är bara rädda för att själva bli feta och hånade. Du kan allt, precis som alla andra.

      Så...är du ett pucko eller vill du gå ner i vikt?

      Bygg upp dina axlar och slipp smärta när du kör pressövningar

      Trasiga axlar och smärta vid pressövningar är vanliga "klagomål", men sanningen är att den största anledningen till varför smärtan uppstår är stela och oproportionerligt tränade muskler.
       
      I den här videon går Alan Thrall igenom tips på hur du kan bygga upp dina axlar utan att behöva göra avkall på din träning i övrigt. Enkla övningar som du kan lägga in i din träning och som inte bara tar bort smärtan du kanske upplever, utan även ökar din kapacitet i pressövningar och ger en bättre, mer hälsosam kroppshållning.
       
      [embed]
      [/embed] 
      Följ Alan Thrall på hans Youtube kanal här: https://www.youtube.com/user/athrall7

      Call to battle - Plyometric Push-up week

      Så är det dags. Utmaningen har uttalats och jag har accepterat. Under nästa vecka ska det göras så många Plyometric Push-ups som möjligt och motståndet består av några av världens tuffaste människor!  7 dagar av smärta för en livstid av ära...
       
      http://www.weighttraining.com/battles/874
       
       
       

       

       
       

      Dragremmar på gymmet - hur bra är de?

      För lite drygt en månad sedan tröttnade jag på att alla mina ryggpass slutade med trötta fingrar och underarmar som exploderade istället för att känna pumpen i ryggen så jag köpte två par dragremmar för att testa. Resultatet är ganska fantastiskt!
       
      Ryggen är ett stort och komplext område som måste köras extra hårt och för mig betyder det ungefär 30 minuter extra träning med tunga vikter. Imorse till exempel körde jag rygg och lärde mig att även om det snöade dagen innan så finns det gott om pollen i luften ändå. Det var lite extra svårt att andas med andra ord, men trots det fick jag till ett ganska bra träningspass. Mycket av det tack vare mina dragremmar!
       
      Jag kör ganska många set med lågt antal reps för att det fungerar för mig och innan jag köpte dragremmarna så brukade mina armar vara ganska trötta efter mitt superset med latsdrag och kabelrodd trots att jag körde ganska lätt på ca 55 kilo. I morse körde jag dubba lset med sexor på 85, 75 och 65 kilo utan problem.
       
      I hantelrodd brukade jag köra på ca 20 kilo och i morse körde jag 20 set med sexor där jag började på 20 kilo och avslutade med fyra set med sexor på 30 kilo. Dessutom så kände jag att jag kan öka med kanske 5-10 kilo utan några större problem.
       
      I shrugs så brukade jag köra med dubbla 25 kilos skivor men kör nu i smithmaskinen med vikter på upp till 110 kilo. Jag tror också att jag kommer att ha stor nytta av dragremmarna när jag nu börjar köra marklyft på allvar även om jag i morse bara körde på 85 kilo för min ländrygg är svag ännu. Där räknar jag med att kunna dubbla utan problem på 6-8 månader när ländryggen byggts upp ordentligt.
       
      Så hur bra är det då med dragremmar? För mig är skillnaden någonstans mellan 50% och 120% ökning på bara ett par veckor när jag kör med dragremmar jämfört med utan. Så för mig är skillnaden milsvidd och jag ångrar inte mitt köp av dragremmar det minsta.
       
      Om du känner att du sitter fast när du tränar rygg eller vill testa hur bra dragremmar är för din ryggträning så kan jag varmt rekommendera att göra investeringen på ett par hundralappar. Köp gärna 2-3 olika för att testa vilka som du gillar bäst. För mig var dessa de jag fastnade för av den anledningen att remmarna är ganska långa och tunna, vilket passar mig bra.

      Efter en tuff träningshöst laddar vi för vinter och vår

      Det är svårt att vara helt nöjd med höstens träningsinsats med alla motgångar träningsmässigt. Fruns oväntade schema ställde till det rejält och så blev det lite sjukdom på det. Trots detta är jag ganska nöjd med första årets träning, men det är dags att titta framåt på år två och vidare.
       
      Mina planer för träning fick sig en liten törn när fruns schema gick bärsärk och det blev mer eller mindre omöjligt att träna. Jag fick avstå från en hel del träning, både på morgon och kväll samtidigt som hushållsansvaret skiftades lite. Det ska erkännas att det skar lite i hjärtat att missa träningen, men att stötta min fru var, och är, en självklarhet. Samtidigt kan jag erkänna att jag inte direkt misstrivs med att ta lite mer ansvar hemma och både lämna och hämta junior i skolan. Lite tufft dock att jobba igen tid på kvällar och tidiga morgnar, men det gick det också.
       
      Det som kändes surast var att inte kunna köra Thaiboxningen alls nästan nu på hösten, men några pass lyckades jag klämma in iallafall. Nästa år ska det bli ordning på det hoppas jag så jag kan komma igång ordentligt igen. Planen är att kunna köra minst 2 pass i veckan, tisdagar och torsdagar. Jag kände det när jag körde sist att jag behöver jobba på min guard framförallt, men också komma igång med stretchingen på allvar.
       
      Gymsituationen känns lite bättre och där har jag lyckats få in minst två pass i veckan, trots utmaningarna att hitta tid och lite sjukdom på det. Det är ganska intressant att min kropp svarar så bra på "sexor", dvs sex repetitioner med tunga vikter. Jag ser tydliga resultat på i stort sett hela kroppen, men framförallt på överarmarna. Detta trots att jag ännu inte börjat köra triceps så hårt!
       
      Planen för 2014 är att köra vidare på sexor och att kunna köra 4-5 dagar varje vecka beroende på fruns schema. Jag kommer att ändra träningen lite för att undvika att jag fastnar och kommer att lägga lite fokus på underarmar och mage som jag idag bara kör suicide på och inte tyngd. Framförallt magen behöver en rejäl omgång, inte för att jag siktar på något sexpack för det har jag redan under fläsket, utan för att jag har trattbröstkorg och behöver "trycka ihop" revbenen för att få en hyfsat platt mage.
       
      Jag har mer eller mindre gett upp möjligheten att kunna köra rygg utan dragremmar nu när jag börjar köra lite tyngre, så jag ska kika på vilka jag ska köpa. I övrigt känns det som jag har bra utrustning nu och det är möjligen lite vinterkläder som behövs framöver. Däremot så ska jag påbörja ett litet experiment igen i januari, nämligen om jag kan gå ner i kroppsfett till den så kallade "one digit", dvs under 10% kroppsfett. För att det ska fungera behöver min kropp lite extra hjälp, så jag ska kika på vilka extra tillskott som kan behövas. Mivitotal och flytande aminosyror som L-glutamin för immunförsvaret och L-karnitin för optimal fettförbränning.
       
      Förutom det så måste jag ta mig till en simhall och komma igång med simningen. Tror jag ska kika hur det ser ut här i Märsta, annars blir det nog Vilunda Badet i Upplands Väsby som ligger närmast till hands. Jag funderar nämligen fortfarande på om jag ska försöka mig på en tredagars Vansbrosimning...
×
×
  • Create New...