Det är alltid något tragiskt när någon, eller någonting, man har tillbringat tid med når sin tids slut och jag har haft många sådana stunder, både små och stora. Idag säger jag adjö till en fiktiv värld som trollbundit mig sedan 2005 och känner både sorg och tacksamhet...
Eragon publicerades 2005 och jag läste den som jag ofta gör på engelska. Sedan dess har jag följt kampen i Alagaesia, upplevt den sorg, glädje och storslagenhet som Eragon och de andra karaktärerna genomgått. Jag har förundrats, förfasats och inspirerats på ett sätt som endast ett fåtal författare lyckats med tidigare och det är med sorg i hjärtat jag lägger ifrån mig den fjärde och sista boken. Mitt hopp lyser dock över tanken att sagan kanske inte slut riktigt än och även om den är det så ser jag fram mot att om ett antal år få återuppleva historierna igen, kanske tillsammans med min son.
Tack för allt, för den här gången.
Recommended Comments
There are no comments to display.
Please sign in to comment
You will be able to leave a comment after signing in
Sign In Now