Uppdaterat: jag vill be om ursäkt för att jag blandar ihop olika typer av material och för att jag skäller oförtjänt på Journalister, så tack till @mymlan som skrev ihop en fin sammanställning för oss som inte riktigt är med på vem som skriver vad i tidningarna. Det var inte meningen att blanda ihop journalisternas arbete med personer som uttrycker sina åsikter ungefär som jag gör här och många andra bloggare med mig. Det förklarade faktiskt en hel del som jag inte tänkt på tidigare.
@Mymlan poängterar att texten som Pär- Arne skriver är en debattartikel, vilket är ett fint ord för att säga att tidningen får snacka skit om vem som helst under premissen att texten ska skapa debatt. Jag undrar om jag kan hävda samma sak och diskutera Pär-Arne's privatliv och förolämpa honom här? Troligen, men då har min pytte blogg inte en bråkdel av läsarna som den gemensamma mediabranschen har. Jag frågar också om det skulle varaa skillnad på om jag ställde mig på Hötorget och sa samma sak som debattartikeln, eller om jag skrev samma sak om min granne? Jag misstänker att det finns en ganska stor skillnad där när det gäller vad som är förtal och det är det jag blir förbannad på.
Om jag lugnar ner mig lite och tittar på debattartikeln igen så försöker jag se vari själva debatten ligger? Pär-Arne ska tydligen ha skrivit artikeln med hans kunskaper i pressetik som anledning och visst kan jag se hur Pär-Arne går till angrepp mot den bild av media som presenterades när Littorin höll presskonferens:
Ett återkommande tema är att pressens bevakning av politiker är omänskligt hård och att detta kan leda till våra främsta förtroendevalda väljs bland stålmän med förkrympt känsloliv. Detta är inte sant. Enstaka grova övertramp från pressens sida förekommer och skall påtalas, men generellt sett har vi inte någon omänsklig och omotiverad exponering av de högsta politikernas liv och leverne. Det tycks ingå i dramaturgin att massmedierna i slutakten skall sucka över de gräsliga murvlarna – hos vissa konkurrenter – som inte vet någon hut.
Nu måste jag säga att den kommentaren rimmar väldigt illa med den fullkomliga anstormning av reportrar och fotografer som man ser varje gång någon offentlig person ska uttala sig. Att bli anstormad av 20-30 personer som blixtrar och beter sig som jag vet inte är för mig helt oacceptabelt och något som hör hemma i sandlådan. Vuxna människor har den förmågan att organisera sig utan att trängas, slåss och vara extremt närgångna. Nu är Sverige kanske inte det mest extrema landet när det gäller sånt beteende, men nog händer det ganska ofta att reportrar tränger sig in på tomter, ringer på i trappuppgångar med alla möjliga okänsliga frågor eller ringer ett potentiellt scoop till vansinne. Det är övertramp så det heter duga och skulle aldrig accepteras av andra arbetsgrupper.
Nu försöker Pär-Arne lägga skulden på barnens olycka på Littorin, vilket är lite fegt måste jag säga:
Hela den svenska pressen skriver i dag om att Sven Otto Littorin har tre barn som heter Emma, Gustaf och Arvid och att de fått betala ett högt pris för pappans ställning som minister. De påstås på olika sätt ha utnyttjats av medierna. Paradoxen är att när Sven Otto Littorin vänder sig mot pressens behandling av barnen, så är det han själv på en välbesökt presskonferens som utnyttjar barnen och ser till att de blir omskrivna med namn i varenda svensk tidning. I protest mot att familjen exponeras väljer han att själv exponera familjen; så skall en slipsten dras.
Här kommer Etiken in i bildenoch det är intressant att Pär-Arne väljer orden "dom påstås på olika sätt ha utnyttjats av media" och jag vet inte riktigt och Pär-Arne menar att familjen Littorin ljuger eller om det är en uppmaning till Pressens Etikråd att se om en sådan överträdelse har skett? Det kan vara åt båda hållen och jag hoppas att det är det senare. Sedan är det en ganska stor skillnad på att verklighetsgöra barnen som säger sig blivit drabbade och att trakassera barn som reportern/reportrarna sägs ha gjort? Att bli omnämnda och presenteras offentligt kan väl aldrig jämföras med trakasserier som får barn att må dåligt, speciellt i en redan jobbig situation som familjen Littorin går igenom?
Varför inte bara erkänna att ibland hamnar människor i en sådan livssituation att de inte orkar med och kan sköta en ytterst krävande uppgift. Då måste man avgå eller ta en â€time outâ€. Det inget märkligt med det. Men i det politiska spelet kan man inte bara förklara att man inte räckte till. Det krävs andra förklaringar som att uppdraget var omänskligt och felkonstruerat eller att mediebevakningen var outhärdlig eller att de politiska konkurrenterna uppträdde på ett skamligt sätt.
Pär-Arnes avslutande paragraf lyser av bitter okänslighet, troligen från åratal av exponering av Politikens smutsiga bykar, lögner och ränkspel och jag kan bara säga som så att varför inte bara erkänna att pressen ibland går för långt och i jakten på den senaste storyn så kör man över personer i jakt på fler upplagor utan att bry sig om vem man tranpar på? Varför inte bara erkänna ett den eller dom reportrar som påstås ha trakasserat familjen gått för långt och framförallt varför inte bara erkänna att Pressetik är ett flexibelt begrepp och ett försäljningknep?
Avslutningsvis vill jag bara säga att även om mina ord ofta är hårda och bittra när jag pratar om Mediabranschen och Politik så är det hur dessa organ agerar generellt som jag är irriterad över och hur jag långsamt glider in i förrakt mot det som borde vara vårt samhälles viktigaste ämnen! Det är den långsamma försämringen, av såväl arbetssätt som arbetsetik, om man nu kan säga att det finns något sådant hos Politiker, och att ingen verkar bry sig? Människorna som jobbar inom Media och Politik är oftast helt underbara och fantastiska människor, så min slutsats är att det beror på att vi har tappat fokus på det som är viktigt här i livet.
Kanske är 2012 ingen myt ändå, utan året då allt kommer att kollapsa på sin egen orimlighet. Vi ser ju hur vårt moderna Romarrike USA följer sin historiska föregångare mot en total kollaps och det just på grund av urholkningen av det privata i jakten på mer pengar...
Recommended Comments
There are no comments to display.
Please sign in to comment
You will be able to leave a comment after signing in
Sign In Now