Kampen mot mörkret - att minnas en lillebror

Dom senaste 6 dagarna har farit förbi i ett töcken och jag har pendlat mellan skratt och gråt, förtvivlan och ilska och nu har jag satt mig ner för att använda mina färdigheter för att bevara min lillebror så länge jag kan.

 

Ovissheten är fortfarande svårast och ilskan över att polisen inte hört av sig och vi istället fått läsa om vad som händer genom medias ofta skruvade tolkningar, men acceptansen finns där. Min lillebror är borta och kommer aldrig tillbaka. Nu måste jag gå vidare och ta nästa steg i sorgeprocessen.

 

För mig så känns det viktigt att bevara minnena av David, inte bara för min egen och mina föräldrars skull utan för Davids två söner som nu får växa upp utan honom. Minsta sonen är så liten att han knappt kommer att minnas honom när han växer upp och det vore kanske den största tragedin av dom alla.

 

Jag har därför tänkt använda mina färdigheter och kunskaper för att göra det jag är bra på, nämligen att informera och bevara information. Därför har jag satt igång ett projekt där jag ska skapa en plattform för alla som kände David att bidra med minnen, bilder och en möjlighet att säga farväl som sedan kommer att bevaras för framtiden.

 

Tanken är att jag även ska sammanställa all denna information i en slags sammanfattning om vem David var, hur han levde och hur andra upplevde honom. Den sammanställningen har jag sedan tänkt skapa en bok av, en slags minnesbok över min lillebror som jag kan ge till hans söner så att dom för alltid kan minnas honom och lära sig mer om honom när dom växer upp.

 

För mig blir det här projektet en viktig del av min sorgeprocess känns det som och jag känner starkt för att kunna genomföra det så snart som möjligt, men först måste det praktiska med Davids begravning ordnas.

 

Smärtan finns fortfarande där tillsammans med sorgen, men inte riktigt lika skarp som tidigare i veckan. Saknaden är fortfarande stor och varje minut önskar jag att jag ska vakna upp från den här mardrömmen och kan omfamna honom och tala om hur mycket jag älskar honom...