Ett år har passerat sedan lillebror hittades död

[url="http://www.jimiwikman.se/wp-content/uploads/2012/01/david-wikman.jpg">

 

Det är nu ett år sedan min lillebror David Wikman hittades död, ihjälfrusen bland bostadshusen i Leksand knappt ett par meter från närmaste hus. 

 

Det var för ett år sedan nu som jag fick samtalet från min far. Ett år sedan min lillebror hittades död i Leksand. Ett år sedan sorgen blev ett faktum och livet för många nära och kära förändrades för evigt. Själv föll jag hårdare än vad jag någonsin kunde ana.

 

Idag är det ett år sedan den mörka dagen då David hittades, men han avled redan runt den 7:e januari. Det är lite kusligt att hans tragiska död inföll just den 7:e och den 14:e eftersom talet 7 är extra speciellt för mig av olika anledningar. Idag, ett år senare så har ljuset skingrat det mörker som föll och idag är jag ganska säker på att min lillebror vakar över oss och gör sitt bästa för att hjälpa oss som är kvar i livet.

 

Jag har haft så fullt upp senaste 3-4 månaderna så jag känner mig nästan andfådd och min hjärna snurrar som ett argt getingbo av alla nya intryck, bekantskaper, krav och förväntningar. Trots detta så påmindes jag i veckan om förra årets tragedi när en rejäl köldknäpp slog till.

 

Plötsligt fann jag mig undrande över hur den tragiska natten hade utspelats sig om det hade hänt i år? Hade det milda vädret räddad min brors liv eller hade det inte spelat någon roll? Var det en slump att just förra året var ett av de kallaste på mycket länge och var det en slump att det kom ovanligt mycket snö under just de dagarna när tragedin inträffade?

 

Kanske var det så att någon högre makt tyckte att det var dags att David skulle komma över på andra sidan? Kanske lever vi alla med en förutbestämd mängd tid och Davids tid tog slut eller så var det helt enkelt bara ren otur att han befann sig just där, just då, under de förutsättningarna...

 

Jag har inget svar på det, jag vet bara att jag fortfarande saknar min lillebror och att jag önskar att den dagen för ett år sedan aldrig hade inträffat av hela mitt hjärta.

 

Jag tänder ett ljus för min fallne lejonbroder och vandrar längs minnenas dimmiga väg, tillbaka till vår barndom och till de varma och glada stunder vi delade under våra korta år tillsammans.

 

Jag saknar dig David.