My Swedish Blog

Det var länge sedan jag skrev på svenska här. Faktum är att det var länge sedan jag skrev alls för jag har varit lite ur gängorna sista tiden. Nu är jag dock på väg upp igen från mitt mörker och livet känns lite ljusare dag för dag. Som alltid när jag mår bra så planeras det för fullt i mitt huvud om alla möjliga saker.
Den här sidan börjar kännas bra nu. Jag har ju gjort den här resan tidigare, men det har inte gått så bra och jag har bytt tillbaka till Wordpress efter ett tag. Den här gången känns det annorlunda (ta i trä) och jag tycker att det fungerar bättre än någonsin. Iallafall för mig.
Mina planer för den här sidan är som alltid episka, men jag tar det lugnt och fokuserar mer på mina behov än att försöka bygga för andra. Det är roligt att bygga nya saker, men att skapa en sida som den här är ett maraton, inte ett sprint lopp. Så jag tar det långsamt och provar olika saker för att se vad som fungerar för mig.
Idag till exempel så ska jag kika lite extra på min sektion för profiler. Jag klurar också på om jag ska leka lite med ett jultema på sidan eftersom det går så fort att bygga nya teman. Som du kanske märkt så lägger jag till saker nästan dagligen, men det sker på olika delar av sidan. Det är något som jag tänker att jag ska fortsätta med för det ger mig energi att kunna lägga till en film eller skriva ett inlägg när jag känner för det.
Det finns så mycket att leka med så det är till och med svårt att bestämma vad som jag ska fokusera på först!
Förutom den här sidan så är jag i mål med mitt hälsoår. Jag har gjort en ganska genomgående hälsokoll där jag igår avslutade genomgång av tänder med besök hos tandhygienist. Med bara några månader kvar på 2019 så är jag ganska nöjd med resultatet, så det är dags att gå vidare med planerna för 2020 som blir ett EgoÅr. Mer om det senare 🙂
Nu ska jag skissa på nya planer och lägga mig och läsa lite tror jag.
Ha en toppen dag!

Varje sommar, nästan, så är det tid för reflektion och bygga något nytt. I år är inget undantag, men det är en lite större förändring som jag kikar på. Samtidigt så har jag bytt webbhotell för jag hade lite bekymmer hos Oderland som jag försöker klura ut.
Av en liten slump när jag ändå bytte webbhotell så stoppade jag in Invision Community igen. Jag provade det för ett år sedan på min .com sajt, men kände att det inte riktigt blev som jag ville. När jag nu kikade på det så kändes det riktigt bra, kanske för att jag inte försöker så mycket som jag gjorde förra gången. Det var även anledningen till att jag minskade på ambitionen här på sajten efter att jag dragit iväg lite.
Nu är det mycket kvar att göra, men så här långt så känns det bra. Funktionerna är ganska ok redan direkt out of the box, även om det ska konfigureras lite. Jag har byggt en början på en projekt portfolio och en ny blogg. Det är väldigt basic än så länge, men det duger tycker jag.
Den största utmaningen nu är att fundera på om jag vill köra på engelska eller svenska i framtiden. Jag gjorde ett val för länge sedan att köra på svenska, men i en allt mer internationell situation så funderar jag på att återgå till mitt tidigare engelska koncept. Vid en sådan övergång så kommer det här bloggen att ligga lite utanför, men det kan jag leva med.
Vi får se vart jag hamnar med mitt beslut, men jag saknar Invision Community och det är en hel del som jag kan göra med IC som jag känner att Wordpress saknar...

X27, från företaget SPI, är det bästa av sin typ för att ge högupplösta bilder i dagsljus i de mörkaste förhållandena. Med hjälp av genombrottsteknik överträffar X27 inte bara den senaste nattsynstekniken, den kan också göra det i fullfärg och finns tillgänglig i både handhållna och kamerakärnmotorer för militära installationer.

När iPad Pro först kom ut så var jag inte speciellt imponerad. Även när Apple Pencil kom ut så var det inte speciellt intressant heller. Jag har sett betydligt intressantare produkter som känts mer professionella för design. Nu med uppdateringen av produkterna, iPadOS som snart är på väg och allt mer kreativt som görs genom Procreate så kliar det dock i fingrarna...
När det gäller iPad generellt så använder jag dem väldigt sällan. Jag har en gammal version 2 någonstans och min son har en iPad mini som han knappt använder. Det har helt enkelt inte funnits något som jag inte redan använder min Mac eller min telefon till. Tills nu...
När jag var yngre så ritade jag en hel del. Tyvärr så tappade jag det när jag upptäckte det digitala formatet med Photoshop som passade mig mycket bättre. Jag har alltid saknat den intima känslan av att rita med en penna och jag har försökt med ett par ritplattor, men aldrig riktigt fastnat för det. Mest för att de tidigare ritplattorna var separata från skärmen så det jag ritade syntes inte där jag ritade, utan på en skärm vid sidan av.
Numera är det nästan standard att alla ritplattor också är där det du ritar visas så bara en iPad och Apple Pencil kändes ändå bara som en ganska dyr leksak. Procreate är ett riktigt bra program och genom åren har den blivit ännu bättre. Idag tittar jag på en hel del videor med just Procreate, men ändå har det inte känts så där riktigt motiverat att göra investeringen.
Med iPadOS som är i beta nu så har den investeringen känts lite mer motiverat. Jag är också i en liten utforskar fas igen och jag märker att jag tar fram papper och penna allt oftare, både i jobbet och privat. Jag har börjat småkludda lite också, men känner att jag saknar det digitala lagret så jag kikar på alternativ just nu.
Eftersom jag ofta får en arbetsdator tilldelad av säkerhetsskäl när jag är hos kund så blir det lite jobbigt att släpa med sig dubbla datorer. Med en iPad Pro så skulle det förmodligen kännas lite lättare, speciellt med 11 tums varianten. Eftersom jag ofta jobbar med PowerPoint så känns det bra att Office stöds ganska bra numera och jag får bonusen med en dator som jag kan rita och ta noteringar med på ett sätt som passar mig ganska bra.
Så just nu så funderar jag på vad jag skulle vilja ha och sedan ska jag kika på om det fungerar som jag tänkt mig innan jag slår till. Eventuellt kan det bli en arbetsdator, men vi får se vad jag kommer fram till.
Har du en iPad Pro med Apple Pencil och hur tycker du det fungerar för dig? Tänker jag galet om jag funderar på att ha den i jobbet som sekundär dator?

Att spela med prickskyttegevär i ett spel där jag knappt kan träffa insidan av en lada är något som man lugnt kan säga var utmanande. Att spela comp med allt som händer där är rent vansinnigt, men jag gjorde det och nu är Revoker min!
När nya säsongen började så kändes det inte speciellt lockande att köra med sniper eftersom jag är urusel på det. 50 precision kills och 300 final kills kändes rätt oöverkomligt, men det gick ganska fort när man väl försökte. Då var det bara 3500 poäng comp kvar att försöka ta sig igenom.
I Destiny 2 så brukar Comp antingen vara att du blir totalt överkörd eller att du är den som kör över. Det är sällan en jämn match av någon märklig anledning. Ju högre poäng du har, desto tuffare motstånd brukar det bli. Med i snitt 60 poäng per vinst så är 3500 poäng ganska många matcher...
Efter en vecka i dalarna så blev det lite sjukdom här hemma, så jag passade på att sätta mig ner igår och köra igenom comp. Det var en inte helt angenäm upplevelse, men det fanns några höjdpunkter som att två gånger gå upp mot en grupp på fyra personer från samma klan och spöa dem efter noter med ett helt team av randoms.
Så igår kväll vid 23 tiden så fick jag min sista vinst och kunde åka och plocka ut min nya Revoker. Planen är att använda den när jag kör igenom shattered throne och så här långt känns den ganska bra även i andra sammanhang. Jag behöver träna lite, men så här långt är jag ganska nöjd.
Nu är det bara pilbågen Hush kvar av de tre pinnacle weapons den här säsongen och där är jag redan klar med 500 precision kills och 1000 bow final kills. Har tagit mig knappt halvvägs genom medaljerna också så med de nya triumphs som ska göras i gambit prime så ska detta nog bli klart om några veckor också.
Idag skiner solen igen och livet känns rätt bra kan man säga.

Ända sedan jag var liten har jag undvikit festligheter med alkohol. Eftersom jag inte dricker alkohol själv så har det aldrig riktigt lockat att umgås med andra som dricker. Visst har jag gått på fester och skrattat åt andra som blivit fulla och betett sig som puckon, men det har aldrig riktigt varit något som jag tyckt varit "kul". Ju äldre jag blir, desto mindre intresserad av festligheter med alkohol har jag blivit.
Missförstå mig rätt.
Jag har inga som helst problem med att folk dricker. Det är upp till var och en att bestämma om man vill dricka eller inte. Ett par glas vin till maten eller någon öl framför teveapparaten är inget jag ens noterar mer än om personen skulle dricka läsk eller mjölk. Det är inte alkoholen i sig jag avskyr, det är när "kepsen släpper", dvs när alkoholen börjar stänga ner de högra hjärnfunktionerna och omdöme och tankeförmåga försämras.
Röstnivåerna går upp och intelligensen går ner. Låga skämt, dumma kommentarer och man ska prata känslor. Nu börjar mina nerver vibrera och det är oftast när den glada stämningen övergår i en mild grad av salongsberusning som jag lämnar festligheterna. Jag brukar säga att jag har en tvåtimmars gräns och sedan vill jag åka ifrån festligheterna.
Vad är det då jag tycker är så jobbigt med småfulla människor? Tja, jag har sett rätt mycket under mina år när det gäller fylla och även om en lätt berusning inte alls är samma som ett flygplan som står och kräks på chefen på julbordet så blir jag irriterad. Personer som dricker blir annorlunda och med sämre omdöme och tankeförmåga så blir jag väldigt provocerad av att jag ska behöva försöka konversera med människor som kan haspla ur sig vad som helst på det mest ointelligenta sättet. Det är som att sitta ensam i ett rum med personer som medvetet valt att bli neandertalare för att kunna ha "kul". För mig är det ungefär lika attraktivt som att spendera en kväll med lobotomerade personer med tidiga stadier av Alzheimers.
När jag vill ha trevligt och umgås med andra så vill jag ha intelligent och personlig dialog. Jag vill kunna sitta ner och prata i lugn och ro om allt mellan himmel och jord med en person som jag tycker är intressant. Det är något som jag finner näst intill omöjligt att göra med någon som är påverkad. Hur kan man föra en intelligent dialog med någon vars omdöme och tankeverksamhet är nedsatt? Hur kan man ha en personlig dialog med någon som inte är sig själv? För mig kan detta bli väldigt påfrestande och det ligger högt på min lista över saker som kostar energi.
För mig är det trevligt med tillställningar när alkoholen är det där lilla extra, inte när det är huvudsyftet. Ett glas vin eller två till maten eller kanske en whiskey eller Baileys efter maten att smutta på ser jag som en lagom nivå. Klämma 2-3 nubbar till sillen med ett antal öl och cider till maten innan man tar whiskey och irish coffe till efterrätten är lite över gränsen för mig. Då tar jag och checkar ut lite tidigare och låter de som tycker att den typen av umgänge är kul, för jag är väl medveten om att majoriteten inte känner som jag.
För mig är det här ingenting konstigt och jag ber absolut inte om ursäkt om jag tackar nej till tillställningar med alkohol om det finns en risk att det blir lite för blött eller om jag inte kan lämna tillställningen när jag vill. Det är den jag är och om någon tycker det är konstigt eller inte kan förstå varför jag känner som jag gör så är det deras problem. Jag behöver inte förklara för någon och de som känner mig och bryr sig om mig förstår detta och accepterar hur jag känner.
Jag vet dock att det finns de därute som har problem att förklara varför man drar sig för att gå på tillställningar med alkohol, så den här bloggposten är för att visa att ni inte är ensamma. Oavsett om ni tar avstånd av ideologiska skäl, personliga skäl eller som för mig att ni finner ointelligent sällskap, på grund av alkohol, otillfredsställande och energikrävande, så finns det gott om likasinnade som förstår dig!
 

När jag var yngre lästa jag mycket. Ibland 3-4 böcker per vecka, ibland ett par böcker på en dag. Jag började läsa så fort så jag ibland missade hela meningar och när jag spenderade mer tid på Internet så kunde jag ibland missa hela sidor! Jag har försökt komma tillbaka till läsandet, men alltid fastnat på att jag har för bråttom. Tills nu...
När du utvecklar förmågan att läsa fort så blir dina saccadiska ögonrörelser längre, dvs ditt öga hoppar längre mellan orden och din hjärna blir bättre på att fylla i mellanrummen. Du utvecklar också en förmåga att skapa mentala bilder snabbare så du kan "se" det du läser fortare. I mitt fall så blev mina saccader så långa att jag ibland kunde missa korta meningar, vilket resulterade i att jag ibland fick backa tillbaka om det var något viktigt i den meningen.
Texter på Internet läser vi på ett helt annat sätt än böcker. Det är därför till exempel som alla regler för att utforma texter i print ofta är omvänd i digitala medier. Där vi utformar texter i böcker för hög läsbarhet så utformar vi texter i digitala medier att vara lätta att skanna. Det gör att vi lätt kan tillgodose oss ytlig information i digitala medier, men det blir jobbigare att ta till oss långa text stycken och djupare information.
För mig som läser mycket på Internet så har det skapat ett slags handikapp där jag får svårt att låta hjärnan gå ner i varv och fokusera på det jag läser. Resultatet blir att jag fortsätter med samma läsbeteende som när jag var yngre med ganska långa saccadiska rörelser. Samtidigt ligger det nya beteendet att skanna text kvar. Resultatet blir att jag får hoppa tillbaka ibland hela sidor och jag får svårt att skapa de mentala bilderna från texten jag läser.
Det krävs att jag skär bort allt som distraherar och som påverkar min hjärna både medvetet och undermedvetet för att jag ska kunna sakta ner mitt läsbeteende tillräckligt för att skapa de mentala bilderna. Ett lugnt sinne som inte är lätt i dagens stressande samhälle, speciellt inte för någon som mig som hela tiden håller mig uppdaterad inom dussintals områden samtidigt.
Det jag känner nu är att jag är på rätt mental nivå så jag har börjat läsa lite smått. Jag är fortfarande lite rostig på de mentala bilderna och måste medvetet bromsa mig lite för att få fram dem genom bokens resa, men det går ganska bra. Lite drygt 400 sidor har det blivit på en vecka av Bren Weeks The Way of Shadows som är en del av hans Night Angel trilogi. Efter den har jag laddat upp med boken Omgiven av dåliga chefer : varför bra ledarskap är så sällsynt som verkar lite intressant.
Det känns bra att hitta lugnet att kunna sätta sig ner och läsa igen och jag ser fram emot att kunna bibehålla det lugnet även efter sommaren. Förhoppningen är att det ska kunna ersätta spel och film lite grand som energiskapare.
Nu ska jag ta en promenad och njuta av ännu en bokläsardag.

Som så många andra älskar jag Jira Software Cloud på min iPhone och jag använder en webbläsare när jag jobbar på min Mac. Det kommer att ändras snart för Atlassian har annonserat på Apple’s Worldwide Developers Conference att Jira Software Cloud får en egen app till Mac senare i år!
Förutom det faktum att Jira Software Cloud kommer att dra full nytta av macOS som notifieringar, keyboard shortcuts, spotlight sökningar, drag and drop, toolbars och så vidare, så kommer du även att synka mellan dina olika enheter.
Jag ser fram emot att se mer av detta för att se exakt vad fördelarna kommer att bli över att köra den webbaserade varianten. Om du vill få en förhandsnotis när Jira Software Cloud kommer till App Store, då kan du registrera dig på Atlassians sida här.

Som konsult så är det lite av vardag att avsluta projekt ungefär en till två gånger per år eller så. Att avsluta ett projekt är vanligtvis en ganska skön period där du långsamt fasas ut och sedan går vidare till nästa uppdrag. En klapp på axeln och kanske en liten fika, men ganska odramatiskt och alla går vidare utan konstigheter.
Men inte den här gången.
Att säga att mina sista veckor har varit omtumlande är en underdrift. Ända sedan det annonserades att mitt uppdrag skulle avslutas redan i April har jag mötts av sorgsna miner. Jag har haft många kollegor på mitt uppdrag som väldigt tydligt visat sitt missnöje med att jag ska sluta. Andra har bokat upp tider och luncher för att få säga adjö. Överlag har det varit väldigt vemodigt att avsluta uppdraget den här gången just för att ingen verkar vilja att jag ska sluta.
Mest tydligt har det varit den här veckan, som var min sista, där det offshore team som jag jobbat med bad om en stund för att säga adjö. Det var en av de finaste stunderna jag någonsin haft. Personer som jag aldrig träffat i person gav mig sådan fantastisk feedback så jag hade svårt att hålla tårarna tillbaka. Ord som träffade rätt i hjärtat från några av de mest fantastiska personer jag jobbat med värmde mer än sommarsolen utanför. Det faktum att de tog sig tiden att sitta ner och öppenhjärtigt lovorda mig på detta fantastiska sätt var helt otroligt. Världens bästa team som jag kommer att sakna ofantligt.
Så många möten och konversationer kommer att stanna med mig länge, länge. Jag tror att det här är det uppdrag som mest tydligt har visat vilken påverkan jag kan göra som konsult. Dussintals projekt som jag hjälpt att få rätt arbetssätt som glatt ger en klapp på axeln eller bjuder in till diskussioner med glada miner. Processägare som lyssnar och skapar processer tillsammans med mig. Andra systemägare som jag kunnat jobba tillsammans med för att designa integrationer och vart jag än vänder mig olika människor som vill diskutera metoder och processer.
Mest fantastiskt har det varit att kunna sitta med de tusentals användarna och förklara hur Jira kan användas. Om och om igen får jag samma feedback om hur glada de är att jag finns för att hjälpa dem och hur pedagogiskt jag förklarar. Utbildningsmöten med dussintals människor som engagerat lyssnar på min utbildning och ställer frågor som vi löser tillsammans.
Det har varit magiskt.
Idag är mitt uppdrag på H&M slut och jag tar en välbehövlig vila efter 18 månader av att bygga arbetsprocesser och stötta tusentals människor tillsammans med ett helt magiskt team. Där jag normalt förväntansfullt ser fram emot nästa uppdrag så sitter jag idag och är lite vemodig och väldigt omtumlad över det fantastiska avslutet på mitt uppdrag.
Tack för en fantastisk tid alla underbara människor.

Som du kanske redan vet så är jag gruppledare för Atlassians Stockholmsgrupp och i veckan höll jag en presentation om design av arbetsflöden i Jira. Det är ett ganska populärt ämne och jag fick bra feedback.
Presentationen i sig är ingenting konstigt egentligen, men eftersom så många som designar arbetsflöden i Jira inte förstår skillnaden mellan flödesscheman och tillståndsdiagram så brukar man bland friskt. Resultatet när man gör det blir sällan bra och du måste skapa manualer och alternativa flöden för att flera grupper ska kunna arbeta inom samma flöden.
Förutom en väldigt kort genomgång av de olika designprinciperna jag använder och en förklaring om vad skillnaderna mellan transitional och producing items är så gick jag även igenom nackdelarna med flera stängda statusar och varför krav och deploy inte bör vara en del av arbetsflödena.
Saker som att inte designa flöden isolerat så det blir flera olika statusar för samma saker eller att saker som faktiskt följer samma flöden, som defekt och utveckling, inte har olika flöden eller statusar.
Lite kort om att jobba med boards istället för projekt så att alla kan samarbete över projektgränserna blandade jag med en lite annorlunda hierarki inspirerat från SAFe. Även en standard princip som fetch and release verkade ganska okänd och många gillade tanken att färgkoda issue types utifrån ansvarsområden.
Överlag var det en trevlig presentation som blev ännu bättre tack vara en engagerad publik som ställde många bra och intressanta frågor. Många uttryckte en önskan att höra mer om hur SAFe kan sättas upp i Jira och Confluence och det vara några som med mig identifierat vissa brister med Portfolio for Jira till exempel.
Nästa AUG möte är planerat till Augusti med ett nytt spännande ämne, så missa inte det! Vill du att jag ska komma och dra den här presentationen för din organisation så säg bara till.

I helgen bar det av till Berlin tillsammans med Claremont för en konferens i samarbetets tecken. Totalt var det fyra Claremont Bolag som tillsammans bildar affärsområdet Marketing & Commerce som samlades för en helg fylld av upplevelser och workshops.
Efter en kort försening vid Arlanda ankom vi till Schönenfeldt och där tog vi en kort busstur till Hotellet NH Alexanderplatz. Snabb och smidig incheckning och sedan bar det av till hotellrummet för lite sömn efter en lång dag.
Lördag
Lördagen bjöd på en härlig frukost där jag ger klart godkänt betyg eftersom man lagt bröd under baconet. Sedan fanns det en massa annat gott, men det är bacon som är viktigt och här hade man lyckats perfekt. Ingenting går upp mot en frukost bestående av bacon och melon.
Efter frukost bar det av till konferensrummen där vi i CXD (Claremont Experience Design) gjorde en kul övning att lägga ut en timeline över alla viktiga händelser i vårt bolags historia. Det var många roliga och känslosamma historier som kom fram och ibland var det svårt att hålla tillbaka tårarna och skratten. Fantastiskt fin övning som verkligen knöt ihop oss som grupp, oavsett om du var ny eller först in i bolaget.
Vid lunch gick vi över till parken bredvid hotellet och hittade en liten restaurang. Maten var inte direkt superimponerande, men personalen var i toppklass. En Schnitzel av tvivelaktig karaktär senare bar det av tillbaka till hotellet för del två där jag var gruppledare för ett gäng med uppdraget att hålla en workshop om samarbete under begreppet nyckelfärdigt.
Som alltid när man jobbar med legender som Johan Bergman, Markus Norstedt, Jonas Klingsdal och Aki Ravelin så blir det magi. Tillsammans, med Johan vid datorn, skapade vi en episk presentation. När alla grupperna för CXD samlades igen så diskuterades uppgiften flitigt på traditionellt CXD manér och vår presentation utvaldes till att presenteras på stora scenen på söndagen.
Efter workshop och diskussionerna så blev det en liten paus innan det var dags för middag. Efter en liten tupplur från min sida bar det av till restaurangen som var lite annorlunda kan man säga...
Efter maten gick jag tillbaka till hotellet och somnade gott vid elva snåret eller så.
Söndag
Söndagen började med en härlig frukost och sedan lite teknik-check innan presentationerna på stora scenen. Självklart gick CXD först och jag och Johan visade vart skåpet skulle stå direkt med en fantastisk presentation ledd av Johan.
Efter oss visade de övriga bolagen sina resultat och det var en fröjd att se hur de olika bolagen skiljer sig när det gäller presentationer. Inga upprepningar och alla hade sina egna varianter som gick alltifrån tysk precision till förnuftiga tankar till humor på högsta nivå. Allt fanns representerat på ett underbart kreativt sätt.
Efter presentationerna och lite instruktioner för dagen så var det dags att utforska Berlin. Jag teamade upp med Ornamo och Miloš som båda var pigga på att promenera runt Berlin. Miloš har varit där tidigare så han fick bli vår guide på en resa som skulle visa sig bli lite längre än vad vi tänkt...
Första anhalten blev Berlin muren så klart. Jag hade lovat min son att vi skulle ta oss dit så det var en rejäl promenad där vi gick en liten omväg först på grund av lite navigationsproblem (vi hade så trevligt så vi glömde kolla kartan). Vi gick till East Side Gallery och sedan passade vi på att intaga en härlig Dönner Kebap innan vi gick vidare.
mycket, mycket god! Nästa anhalt blev Checkpoint Charlie som låg nästan en timmes promenad från East Side Gallery. På vägen syntes tydligt den stora skillnaden i arkitektur som är så karaktäristisk för Berlin. Trasiga, nedgångna fasader med klotter mixades friskt med gothiska kyrkliknande byggnader och industrilokaler i tegel. Moderna byggnader insprängda och snabbmatsrestauranger trängdes med rustika caféer innan vi till slut kom fram till den berömda checkpoint charlie.
Även om det var molnigt så var det ganska varmt och vi drack en hel del vatten, så efter 2 timmars promenerande var det dags att uppsöka ett café för toalettbesök och påfyllning av vätska. Vi hamnade på ett café som kombinerade hälsosam caféverksamhet och cykelshop. Märkligt nog kombinerade man friskt på toaletten också där den gemensamma toaletten hade ett bås och en pissoar. Lite spännande, speciellt som dörren till toaletten inte gick att stänga. Båset gick dock att stänga, så det var iallafall positivt.
överraskning? Efter vätskepausen bar det av till det judiska monumentet som är ett monument över de mördade judarna under andra världskriget. Det är ett imponerande monument som om du ger dig in i det verkligen ger känslan av isolering och mörker. Det går aldrig att förstå smärtan och förtvivlan som judarna under andra världskriget fick utstå, men monumentet gör ett bra jobb att påminna oss om att det aldrig får hända igen med sin klaustrofobiska och mörka tyngd.
Därifrån bar det vidare till Brandenburger Tor där en trevlig man endast iförd en elefant tanga förgyllde allas bilder av Brandenburger Gate med sin närvaro. Vi kikade förbi riksdagshuset och sevärdheterna däromkring innan vi började resan tillbaka mot hotellet igen med en kall glass i handen och ett leende på läpparna.
Brandenburger Gate På vägen tillbaka stannade vi till en kort stund vid Am Lustgarten framför det gamla museet för att vila fötterna. Vi funderade på att gå in, men benen orkade inte riktigt och det kostade en massa pengar så vi struntade i det. Vid det här laget ville vi bara ta oss till TV Tornet som var vårt sista resmål för dagen och sedan ta oss hem till hotellet.
När vi äntligen kom fram till TV Tornet igen (vi passerade det på väg till Berlin muren) så var vi rejält slitna. Det kostade 150 kronor per person att åka upp och det fanns nästan inga platser kvar så vi beslutade oss för att skippa den delen av vår promenad och tog istället en liten paus under tornet innan det var dags att bege sig till hotellet. Lite drygt två mil hade vi promenerat vi det här laget så vi kände oss ganska nöjda med dagen.
Världens bästa Ornamo och Miloš.Tillbaka på hotellet blev det en kort vila innan det bar av till flygplatsen med buss igen. Incheckningen gick snabbt och det blev en trevlig pratstund med resten av Claremont, som alla var ganska trötta, innan det var dags för avfärd.
Flyget hem gick som smort och vi lämnade Berlin för denna gång med många bra minnen och en början på en samarbetsresa som för oss på Claremont kommer att bli något magiskt. Inte bara för oss, utan även för våra kunder.
Tack för den här gången Berlin, det var ett nöje.