Så blev det den tiden på året igen…

Så närmar sig slutet igen då. Ett nytt år har passerat och i gränslandet mellan det som varit och det som komma skall så blandas känslorna återigen. Ett gränslöst mörker av smärta och saknad blandas med ett bländande ljus av kärlek och hopp. Aldrig är jag så vilsen som just denna tid.

Jul. En tid av sammankomst där kärlek, omtanke och positiv energi pulserar starkt. Minnen av skratt och glädje, nostalgi och en förnöjsamhet över hur lyckosam jag är där jag befinner mig i livet idag. Mat och dryck blandas med de glittrande paketen som likt drömmar slits i bitar och förverkligas till glada och uppskattande utrop.

Jul. En tid då minnen av de som inte längre är med oss och sorgen och saknaden skär i hjärtat. En tid som påminner om nära och kära och deras sista stund på jorden med oss. En tid av avsky över det materialistiska hets som driver oss att konsumera helt utan tanke på de som dör i fattigdom och våld. En tid av mörker så djup att jag vill falla handlöst i det och omfamna tystnaden som ekar i mitt huvud.

Jul. En tid av den djupaste av glädje och sorg då själen slits i bitar bara för att fogas samman starkare än tidigare. En tid för att avsluta livet som varit och en tid för att skapa en ny framtid. En tid av total ensamhet och en tid av den mest underbara gemenskap. En tid då mina känslor är i konstant konflikt där tårar av sorg och saknad blandas med tårar av skratt och lycka.

Mina känslor för julen är långtifrån unika och där min familj och mina vänner ger mig det ljus jag behöver för att navigera mig fram till ett nytt år där jag kan förundras över ännu ett år av livets mirakel så finns det de som ger efter för mörkret och ensamhetens kyla.

Om du är en av dessa som inte kan finna ljuset inom dig denna tid och saknar stödet och värmen hos de omkring dig så tänk på att du inte är ensam om dina känslor. Minns att även i det mörkaste och kallaste av stunder, djupt under den djupfrysta marken, vilar ett frö av hopp. Allt som behövs är en gnutta värme och lite ljus som ger den möjlighet att bryta igenom och växa och även de längsta av vintrar måste någon gång ge vika för våren…

Varje år påminner jag mig att den här tiden är den tid då något nytt börjar. En ny början då drömmar och förhoppningar kan bli sanna. En ny chans att bli den bästa versionen an mig och mest av allt påminner jag mig om att våren snart är här. En tid då ljuset återvänder och då nytt liv formas.

En tid där varje dag återkommer en chans att bli förundrad, att få lära mig nya saker och att få se världens mirakel genom någon annans ögon. En tid då jag kan röra vid någons hjärta och se glädjen i deras ögon och en tid då jag får möjligheten att sträcka ut en hand och hjälpa någon som fallit upp igen.

Då falnar mörkret och sorgen inom mig och jag kan le och skratta igen.

Jag hoppas att du kan det också.

Kommentera

2 Comments

  1. Bengt Almgren skriver:

    Vilken förmåga att uttrycka det du känner, att alltid se framåt är en styrka!

Hoppa till verktygsfältet