Tappat träningsrutinen – back to basics

Sedan i Februari så har det varit lite stiltje i träningen och efter två förkylningar och en pollenchock i Mars så har det varit lite tungt att hitta tillbaka till träningen igen. Då är det viktigt att ta ett steg tillbaka och gå tillbaka till basics.

Att träna har varit vardag ett par år nu, men senaste året eller så har det blivit lite svårare att komma iväg. Det finns mängder av orsaker, men kanske viktigast av allt är att det har varit svårt att få till rutiner när min fru byter schema lika ofta som en artikel om rasism publiceras i Aftonbladet.

Min fru jobbar halvtid så det är underförstått att då blir det en hel del tid som hoppar fram och tillbaka när hon tar extra pass, men av någon anledning så verkar hennes arbetsplats har nya scheman hela tiden utöver det. Det gör att jag alltid har en liten osäkerhet om min fru jobbar eller inte, speciellt som hon är ganska slarvig på/har annat för sig än att uppdatera sin kalender.

Så ett tag så har jag pusslat lite och provat kvällar, vilket fungerar ibland, men inte alltid nu när jag jobbar som jag gör. Det har också blivit märkligt svårt att komma upp på morgonen och jag vaknar ofta utan att vara utsövd med ett tungt huvud och förkylningssymptom. Förmodligen på grund av pollen.

Detta har gjort att jag fastnat lite i en ond cirkel där jag får ångest över att inte komma iväg till gymmet som tidigare och när man får det så blir det ännu svårare att komma iväg!  Som grädde på moset hade jag en lite jobbig början på året och jobbet är otroligt kul, men också krävande på gamla knoppen. Så något behöver göras för att bryta cirkeln…

Så istället för att gå och sparka på mig själv och sätta press på att ta mig till gymmet så släpper jag det helt. Istället fokuserar jag på det som fick mig att börja för lite drygt tre år sedan: ljus, positiv energi och natur. Det betyder att jag sätter igång med mina promenader igen så jag kan komma ut och får tömma hjärnan en stund. Sol och frisk luft ger en positiv effekt och höjer serotoninhalterna samtidigt som musklerna får jobba lite och smörja stela leder och spola ur muskelfiber.

Idag var det blött och mulet, men en snabb promenad gör ändå underverk. Sedan får vi se om det blir en tripp till gymmet på eftermiddagen om lusten infinner sig. Gör den inte det så är det ändå ok, då tar jag bara en promenad till. Det viktigaste är att hitta glädjen till träningen igen så jag inte tappar den helt.

Det kliar, halsen är svullen och näsan rinner fortfarande, men vad gör det? Kroppen orkar inte lika tunga vikter just nu, men vikten har aldrig varit det viktigaste iallafall. Det enda som betyder något är att komma på sig själv när man sitter och ler åt att livet är ganska härligt ändå…

 

Kommentera

Hoppa till verktygsfältet