Navigering

Altered Carbon – en riktigt bra serie

0 130
74%
Klart sevärd

Spännande och omväxlande serie med några oväntade händelser och bra skådespelare. Intressant och annorlunda koncept som utspelas i värld som både känns bekant och främmande på samma gång. Budskapet att makt korrumperar och att vi är på väg mot en allt för materialistisk och digital värld känns genom hela serien utan att trummas ut. Karaktärerna känns inte platta utan får utrymme att blomma, även om det är till olika grad. Klart sevärd med andra ord.

  • Story
  • Skådespeleri
  • Miljöer
  • Spänning
  • Budskap

Jag är en storkonsument när det gäller sci-fi och fantasy filmer och serier och senast i raden är en serie från Netflix som heter Altered Carbon som jag avslutade i helgen. Det är en bra serie som jag hoppas kommer i en säsong två framöver.

Serien, som just nu går på Netflix, är baserad på en novell skriven av Richard K. Morgan 2002 där vi får följa huvudpersonen Takeshi Kovacs när han vaknar upp i en futuristisk värld. En värld där liv lagras digitalt på så kallade ”stacks” inopererade i kroppar som kallas för ”sleeves”. En värld där den fysiska kroppen är näst intil värdelös och där de som har råd med kloner och digitala backuper av sig själva lever för evigt.

Det är en mörk serie med en hel del naket vars syfte är att förtydliga hur den fysiska kroppen reducerats till något utbytbart och trivialt. Den fysiska kroppens livslängd kan jämställas med hur vi ser på bilar idag. Det är något som vi helst uppgraderar och skaffar nyare, bättre modeller av.

Actionscenerna är blodiga och våldsamma med en slags likgiltighet där man särskiljer mellan ”sleeve death” och ”true death” beroende på om personens digitala implantat skadas eller inte. Vid kroppslig död så är det knappt så någon ens rycker på ögonbrynet medans digital död likställs med mord.

Storyn i serien är intressant och bitvis lite komplicerad, precis som jag gillar det. Det är en del pusslande och med tanke på att olika individer byter kroppar lite då och då så blir det aldrig tråkigt. Serien byter skepnad och inriktning allt eftersom storyn utvecklas så om du förväntar dig en serie som du kan klura ut efter första avsnittet så kommer du att få tänka om.

Skådespelarna med Joel Kinnaman i spetsen gör ett lysande jobb även om jag tycker att manusförfattarna haltar i vissa scener. Martha Higareda som spelar polisen Kristen Ortega lyckas man inte riktigt passa in i min mening utan man fastnar mellan en arg och frustrerad kvinna och en stenhård actionhjälte där kontrasterna blir lite för stora för att det ska kännas helt naturligt.

Joel Kinnaman lider lite av ett Ivanhoe-syndrom där han långsamt falnar från en stenhård mördarmaskin till en mjuk krambjörn. Det är lite väl tydligt att man använder hans moraliska kompass som en slags motpol till andra karaktärers upplevda ondska.

Mest imponerad är jag förmodligen av Dichen Lachman som jag brukar tycka haft ganska tunna roller tidigare. I Altered Carbon blommar hon ut ordentligt och hon har flera scener där hon får visa upp både sina kampsportsfärdigheter och att hon kan agera på ett brett spektrum. En betydligt mer faceterad roll än vad hon vanligtvis har med andra ord.

Det faktum att serien bygger mycket på att den fysiska formen är betydelselös så betyder det också att alla karaktärer i serien är utbytbara. Detta ger en bra förutsättning för seriens fortlevnad om man väljer att ta den vidare efter säsong ett. Redan i den här säsongen så har det funnits flera välkända skådespelare som klivit in och sedan försvunnit. Med kloner och ett digitalt medvetande som kan flyttas mellan kroppar och världar så kan man mixa skådespelare lite som man vill. På både gott och ont så klart.

Jag gillade den här serien även om det var lite mycket naket ibland och man visade upp en framtid som bitvis känns lite väl dekadent. Om jag får önska så hade det inte varit fel om det blev lite mer cyberpunk, men Altered Carbon faller inte riktigt in i den genren.

Altered Carbon är ingen Bladerunner eller Johnny Mnemonic utan en mer traditionell sci fi som Total Recall eller Elysium. Om du är gammal nog kan du förmodligen le lite åt referenserna som dyker upp ibland, som underbart galne Matt Frewer från Max Hedroom eller vattenscenen från Ghost in the shell.

 

Om författaren: Staff Jimi Wikman

Jag heter Jimi Wikman och jag jobbar till vardags med större svenska e-handelsföretag i varierande roller som Projektledare, scrum master, grafisk designer, frontend utvecklare, kravanalytiker och Neurowebdesigner för att nämna några. Jag föreläser och utbildar inom design för e-handel och så skriver jag en del här om allt mellan himmel och jord.

Get involved!

Gå med i gemenskapen!

Kom och bli en del av min gemenskap. Ha skoj, lär dig nya saker och knyta nya kontakter i ett fokuserat nätverk.

Kommentarer

No comments yet